Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Theatrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finare nyanser, Verldsdamens lätta, eleganta koketteri,
sentimen-talitéten, sådan den framträder hos nittonde seklets qvinnor,
vara rätta fältet för utvecklingen af hennes ovanliga, men föga
mångsidiga förmåga, för hennes mera glänsande, än
djuptänk-ta talang. Hennes toiletter på scenen äro utsökta och skulle,
till och med på Theatre Français, vinna bifall; någon gång
kunde man likväl anklaga dem för alt vara granna, men man
förgäter gerna detta fel för den älskvärdhet, den elegans, med
hvilken den vackra skådespelerskan uppbär dem. Jag säger
endast: vackra, ty, ehuru sydländning, utöfvar icke det blonda
tycket på mig den förtrollning, som på många mina landsmän,
men det finnes emedlertid flere som kallat Mamsell Högqvist
skön, och jag måste medge, att bland alla skådespelerskor jag
sett, har hon det finaste, det mest spirituella leendet. Annars
skiljer hon sig städse från den för dagen moderna
fruntimmers-toiletten genom en liten i pannan nedviken lock, sådan som
man ännu, i Versailles, spårar på eit eller annat porträtt från
Ludvig den XIV:s första tider. Kanske är det, för att dölja
det förnäma felet af en särdeles hög panna, som hon tillegnat
sig denna originella hårläggning. I en pjes af eii Tysk och
dertill som jag tror Baron, hvilken bar den för hvarje älskare
af dramatisk enhet särdeles misstänkta titeln: ”Tassos öden,”
såg jag Mamsell Högqvist med känsla och behag föra Leonora
d’Estes rol. Ilon och en Mamsell Österberg, som påminde,
fastän med mera oskuld och mera innerlighet, om den täcka
Kose Chéri på Varieté-theatern, voro verkliga ljuspunkter i detta
mästerstycke af Tysk tråkighet, som med sina annars vackra
och välljudande verser ljuft lullade åskådaren i sömn.
I Dumas ”Ett giftermål under Ludvig XV” uppträdde
Mamsell Högqvist, som en värdig rival till Mamsell Plessy, hvilken
dock i jemförelse med den talangfulla Svenskan har för sig
åtbördens plastik, hållningens värdighet. Mamsell Högqvist
spelar emellanåt med en slags orolighet, som ger sig luft i en
alltför liflig gestikulation, i rörelser, som utan skada kunde
vara borta. Det är knappt rimligt att antaga, det en
skådespelerska, så van både vid Theatern och allmänhetens bifall,
skulle vara livad man kallar: rädd på liljan, men något dylikt har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
