- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
137

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR

137

så jag var en halv meter eller så före honom antingen
jag ville eller inte, så tårarna hann torka bort tills
vi kom fram till Proppens, som bor närmast vårt.

Medan vi väntade ut Proppen snirklade vi runt på
vägen i »behagfulla bågar», som det stod på en
cirkusaffisch om två fröknar som svängde i en gungande
trapetz, och Knappen började prata som folk igen, så
det började bli liksom livat i luften.

Proppen har också en väldig utväxling, nästan
större än min, så vi kom ett slag ett bra stycke från
Knappen. Och då passade jag på att viska till honom
hur det var. Proppen är ett snille! För det första sa
han:

— Så synd!

För det andra skrek ban:

— Hej på er så länge. Jag ska ned med ett brev,
som skall med sex-och-två-lådan! Vi råkas vid Fylax1!

.Men tror ni han snodde med något brev? Inte!
Han visste att Junior, som vi först skulle till, var borta
på kalas, så där skulle vi få vänta en bra stund innan
vi kom under fund med att han inte var hemma. Och
i stället för till sex-och-två-lådan, trampade han i väg
och varskodde Fylax och Pulle och hela raden, så när
vi kom visste alle man hur Knappen hade det, så dorn
kunde passa sig för att fråga dumt eller så.

Pulle, som har den rikaste pappan i hela våran
’stadsdel hade fått en skvatt ny Huskvarna, som sken
och blixtrade på alla kanter. Och så lätt den gick sen!
Våra hojar gnisslade och gnällde och såg för resten
ut som gamla paraplyspröt mot hans hyvens
schang-dåbla. i

Vi fick provåka den allihop och medan Knappen
red Huskvarnan hoppade Pulle opp på hans gamla
speleverk. Och när Knappen kört en stund och
hoppade av, så sa Pulle:

— Hör du Knapp, vill du göra mig en tjänst?

— Viset!

— Jo ser du, sadeln skaver mig i ändan för jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free