Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon icke tändes och slocknar dem förutan?
Och landskapet? Det är Judéen och tillhör
Kristus. De känna icke heller någon
hemlängtan till torfvan. Den skola nog deras
kvarlämnade bröder förstå att plöja. Och de hvita
rosorna, hvilka den yngste riddaren så ifrigt
plockar nere vid Siloa? De äro Den heliga
jungfruns och skola pryda hennes altare. Det är
därför han dragit af järnhandsken, så att
fingrarna skola stingas och blöda. Om ingenting
af allt detta tala riddarna, fast de så häftigt
teckna med armar och händer. De tala om ett
människoverk som är deras eget. De tala om de
sköna och kostbara mattor, hvilka de nästa
morgon vid Sigurd Jorsalafars intåg ärna
utbreda på gatorna. Månne de icke med
vapen i hand eröfrat flera af de mjukaste från
saracenerna? Men de vackraste ha
johannitersystrarna själfva förfärdigat med bilder af solen
och de hvita rosorna vid Siloa. Ingen i hela
Jerusalem nändes någonsin beträda dem utan
att först afdraga skorna och knäböjande kyssa
de med silfver inflätade fransarna. I långa år
ha systrarna sent in på nätterna sträfvat vid
sitt arbete till Guds ära, ty hvad kan mer
förhärliga Gud än just ett människoverk som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
