Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina modeller, ha judarna suttit i långa och
tunga år, och det som uttrycker deras lynne är
icke marmorn utan musiken. Därför har deras
intelligens också i åtskilligt bisprungit
germanismen, medan åter, som redan blifvit
antydt, hela skaror af germaner tidvis stigit fram
som klassicitetens ifrigaste försvarare och
särskildt i hellenismens konst menat sig finna
något af den folklighet, hvilken i så många
gestalter föresväfvat deras egen skapande förmåga.
Det är obegripligt hur man någonsin kunnat
kalla hellenernas odling folklig i modern
mening. Var hon icke den mest aristokratiska som
någonsin funnits och uppnådde hon icke just
därigenom sin fullkomlighet? Där som allestädes
uppammades konsten hos det kunniga fåtalet,
men de kringmurade henne med stränga lagar,
innan portarna stöttes upp på vid gafvel. De
släpade henne icke ned från sin försvarligt höga
fotställning för att göra henne till en allmän
rodocka, utan med aldrig tröttnande nit lärde
de folket att förstå henne och tåga upp till
henne såsom vi än i dag se detta framställdt
på parthenonfrisen. Endast på så sätt var
hellenismen folklig och det må vi kalla en äkta
aristokratisk folklighet, som verkligen lände
4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
