Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildades längtan efter likgiltiga förströelser.
Hvart skulle dessa teorier slutligen föra hän
om icke till frambesvärjandet af en
salongs-komiker, hvilken med sina grofkornigheter eller
harmlösa krumsprång roade de rika, ett
sockerverk, randadt i allmogemönster med grädde
och sirap och efter hvars förtärande inga
oroande grubblerier störde digestionen. Så länge
man nämligen kan skratta åt folket, fruktar
man icke. Annorlunda fattade de gamla profeter
af Juda sin ställning till det folkliga.
Nästan ständigt spåras hos germanerna —
exempelvis när de bedöma den italienska
litteraturen, där en klassisk odling oafbrutet fortlefvat
i det bildade fåtalets hägn — ett nordligt ensidigt
indelande i folkpoesi och konstpoesi som blottar,
att de aldrig riktigt kunna helt förstå sydländskt
lynne. De känna intet af den mystiskt
hänryckta och nästan kvinnliga religiositet som där
genombrusat de lärdaste strofer. De vilja aldrig
tro att den innerliga kärlek till humanismen
och den rörande vördnad för antikens skönhet,
hvilken kom Petrarca att med stolt ödmjukhet
ringakta sina egna skapelser på italienskt
tungomål, kan vara lika djup, lika äkta, lika
ursprunglig och omedelbar som någonsin deras
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
