Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tofs sväfvade öfver hafsviken, var kungadottern
Skylla, som bestulit sin egen fader på den röda
hårtest, i hvilken hela hans konungsliga makt
legat förborgad. Och hur skulle icke vid
skördetid kvinnorna uppstämma sin hymn, när de
med korgarna samlades under oliverna —
gåfvan af Pallas, som också lärt dem konsten att
sömma kläder! Kunde de icke långt bortom
slätten på berget urskilja templet, där hennes
heliga träd vaktades af marmorjungfrur och
hvita murar? Naturkunskap, djup filosofi och
uppfostrande historia framstormade i fyndigt
försinnligade väsen genom hvar skogsdunge.
Den klassiska folkligheten bestod i ett allmänt
aristokratiskt höjande, icke i ett sänkande. Våra
dagars folklighetsteorier påminna oss åter allt
för mycket om konstens gamla svaghet att lätt
bli ögontjänare åt de mäktiga. Folket har
nämligen blifvit en af jordens mäktiga, inför
hvilken det fordras långt mera mod att tala
sanning än att smickra. Ett sådant smicker är
det artiga påståendet att god konst genast
skulle kunna förstås och njutas af alla. Till
på köpet komma våra folklighetsteorier
likafullt icke det bittersta själfva folket till godo
utan äro snarare blott en täckmantel för de
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
