Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inbillningens logik. Ur bref från en tecknare till en språklärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6 INBILLNINGENS LOGIK.
någon, som’ kan en bit af Ignotus? — var länge den
ständiga frågan, så snart man ville ha roligt och
tröttnat vid pantlekarna. — Hade han uppläst sina
snillefoster på gamla Wartburg, skulle han ha
blifvit hängd! — jublade den ena. — Skada att
galgarna afskaffades för tidigt! — ropade de andra. Till
och med tjänsteflickorna, som om morgnarna
möttes i handelsboden nere vid gathörnet, satte
korgarna åt sidan för att skratta och se efter honom,
när han gick förbi, och han ansågs för stadens
största tok. Ännu åratal efteråt förblef »poeten
Ignotus» ett glåpord, som skolbarnen kastade
hvarandra i ryggen likt en skämd apelsin.
Han gick med sitt sår och med döden i hjärtat,
och han blef allt tystare och skyggare. Han kunde
icke älska människorna. Han kunde icke älska
tjänaren, som skrattade åt honom bakom
matbrickan, icke vännen, som skrattade honom i
ansiktet. Han kunde icke älska människorna, ty han
älskade rättfärdighet; han älskade det, som varför
mer än människorna. Som en svart fågel byggde
människoföraktet bo i hans tankar, och han
föraktade till och med sina närmaste, men han hatade
inga. Han kallade aldrig människorna onda,
endast pratsamma stackare. Han trodde som ett
barn på det goda och det var just innehållet i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
