- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
14

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - De dödas ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De dödas ö.



Nära ena stranden av Kielijärvi ligger en underlig ö.
Finnarna kalla den Kuolemansaari. Och det är ett gruveligt
ställe. — Men runt omkring är det skönhet och prakt, även när
solen dolt sig i moln.

Kommer någon till denna nejd under vintern, ser han just
intet annat än snö, snö och åter snö. Och i vildmarken är snön
förtrollande. Många tro att den är vit. Men sådana ha
aldrig skådat snön däruppe i höga underbara norden. Grön är
den, grön som havets is, eller blå som himmel och hav, eller
gul eller röd eller violett eller alltsamman på en gång. Det
beror på dens öga, som ser snön, eller på den himmel, som
skådar ned på vildmarken. Ty sådant ögat eller skyn
därovan, sådan är vildmarkens snö. När månen eller stjärnorna
blicka ned, och stjärnorna tindra och glimma, då glimmar det
också i snön, i alla dess gnistrande kristaller. — Att tala om
synen man skådar, när norrskenet lyser på fästet, det skall
jag ej nu.

Snön var på väg att komma i denna ängd, när raiderna
hunnit från fjällen och de stora hjordarna betade i björkskogen.
Hela naturen sov, vilade med främlingen, den där somnar
från livet vid Kummajokis dystra strand. Den sov senhöstens
stilla sömn och drömde höstens drömmar. Det vita täcket
hade ej ännu lagts på.

Höst långt fjärran i vildmarken är det underfullaste man
kan se. Den som ej skådat hösten vid Köngämäs nordligaste
flöden har aldrig sett, huru härlig denna årstid kan vara.
Det är södern med färger från Italiens hav, som kommit upp
till den karga norden för att hämta flyttfåglarna dit ned.

Vad är det som gör att man ej mäktar säga, hurudana
Åggovares och Karamesvares ryggar eller Tadtjapahtes och
Arpoåives åsar där i söder se ut? Äro de blå eller gröna eller
kanske röda? De äro visst bruna. Brunt är också en färg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free