Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på honom. alldeles som flickan gjort på den där tiden, då det
ej] var för djärvt, att han höll hennes hand. O, vad hon
mindes den tiden och den blicken. Hon hade sett den sedan i
andanom många gånger. Och ändå var det ej riktigt samma
blick.
Vad hon var vacker, tyckte Nils. Han hade aldrig sett
någon så vacker, ej ens när han studerade där nere. Och så
ståtlig, och vilken lätthet att tala och lägga sina ord. Han
kände sig mera än någonsin såsom bondpojken, som stod där
han stått. Men av henne, den fagra knoppen, hade blivit en
färgrik glödande ros. Steinholtzarna voro ju också från
södern. Så däri kunde ligga en förklaring till de svarta
blixtrande ögonen.
Och huru skälmskt hon blickade på honom, när hon
omtalade några äventyr från den långa resan. Den hade ju
en beklaglig orsak. Hon undrade huru det nu kunde vara
med söta far, men gladdes att träffa honom till julen. Och
det var i alla fall rätt ensamt att åter komma upp till dessa
vildmarker bland lappar och troll. Dessa hade för resten
lett henne in på farliga vägar. Det hade varit omöjligt att
följa älven. Skjutsbonden hade tagit alldeles samma väg som
magistern själv följt. Den var ju åtminstone något
uppkörd. Men så hade yrvädret kommit, och de hade t. o. m.
kört vilse, nästan vält en gång.
Hon skrattade. De pärlvita tänderna såg han, och
örhängen och ögon gnistrade i kapp, när skenet från spiselden
kom åt dem. Hon var som en uppenbarelse. En god eller en
ond? Han visste ej. Men vackert var det.
Då hon omtalat, huru hon haft det under resan och sin
belåtenhet att få vara under tak i ett sådant vargaväder,
gick hon omärkligt över till en resumé av vistelsen i
huvudstaden, enkannerligen sedan hon befriat sig ur ett slags
helpension och kommit till sin tant, hennes nåd
Wallencreutz, en svägerska till den gamle hovjunkaren, som hade
en alldeles särskild penchant för henne. — Hon fixerade
magistern. — Tack vare Wallencreutz hade hon fått komma med
i små litterära cirklar, varit på teatern, deltagit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
