Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son. Mig måtte Jan Erse och de kloka männen driva
bort. Min son icke, släkten icke.
Det vet ingen, hur strängt jag höll honom, och
det vet heller ingen, hur det grämde mig. Allra
minst han. Men nog om det. Då han kommit i de
åren då en yngling börjar ögna sin egen vilja, höll
jag honom i denna min hand så hårt att jag nogsamt
kände varje sprittning. Han ville bort, han ville inte
stanna på Klockeberga, han ville alls inte leva bland
människor som hatade hans namn och hans far. Jag
tvang honom. Nej, inte bort, min gosse, det är bara
att hålla ut.
Och han skulle lära de nya metoderna och skaffa
sig de nya verktygen. Han var ju inte någon
ödslande dåre, åt honom kunde de anförtros. Ack, han
var en mycket allvarlig yngling. Kära bergsmän,
kan I ännu minnas hans ögon? Nå, toker, toker,
vem minns dem mer än jag.
Jag skickade honom i lära. Till Falun, till
Sachsen, till Österrike. Överallt fick han de bästa
vitsord. Jag har dem hemma i ett skrin. Kom hem
till mig, bergsmän. Jag skall visa er dem. Magister
Ekmarck har översatt de tyska. Vilka lovord!
Vilka lovord! Jörgen Siedel, står det, har visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
