Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rokuro Kobo San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den mötande, och detta med ett skri, som påminde om tigerns
ilskna läte. Han hoppade upp på honom, grep honom om halsen
och klämde till med vildt raseri.
Sammanstötningen kom så oväntadt, anfallet var så omotiveradt,
att den storväxte kinesen, som också burit händerna instuckna
i sina vidlyftiga ärmar, i första ögonblicket blef öfvermannad och
ej hade någon fördel af sin gröfre kroppsbyggnad. Inom ett
ögonblick var han kastad till marken, och japanen låg på knä öfver
hans bröst, bibehållande sitt grepp om den kullslagnes hals och
bemödande sig af alla krafter att strypa honom. Men hans öfvertag
blef kort: kinesen återvann snart herraväldet öfver sina muskler,
och med uppbjudande af hela sin armstyrka slungade han
angriparen från sig, tumlade åter på fötter och fällde den folkilskne
lille gynnaren till marken.
Knappast ett ljud hade uppgifvits, vare sig af japanen eller
kinesen. Men nu, när den senare nalkades med själfsäker och
skadeglad hållning för att alldeles förinta sitt hjälplösa offer, skar
ett halfkväfdt skri, liknande djurets, som slaktas, genom
inhägnadens tystnad.
Ögonblickligen, som om han endast väntat därpå, kom en
lång gestalt i öfverrock, med konturer, som utvisade européen,
framklifvande mellan trädstammarna. En blick klargjorde för
honom situationen: en småväxt liten stackare, svartblå i ansiktet, höll
på att strypas af en lång jätte, dubbelt så stor som han själf.
Nykomlingen tog sats, rusade rakt på kinesen, vred japanen ur hans
grepp, och såg, att han ej haft ett ögonblick att förspilla. Och
kanske han i alla fall kommit för sent. Ty den lille pysslingen
låg orörlig, intrasslad i sin kimono, och engelsmannen lade
handen öfver hans hjärta, rädd att han redan var död.
Men dessa farhågor skingrades snart. Efter några ögonblick
började den lille röra på sig, drog djupt efter andan och reste sig
hastigt på fötter, med de sneda ögonen skelande af ursinne. Det
såg alldeles ut, som om han ämnade störta sig öfver den unge
utlänningen framför honom, förblindad af sitt raseri, men blixtsnabbt
upptäckande sitt misstag, såg han sig om efter den långe kinesen
och fann, att han försvunnit. Med ett frammumladt ord af tack
åt sin räddare, satte han af som en galning åt det håll, dit han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
