Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. En samurais hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, sir, jag sjunger aldrig. Det var lilla damen, hedervärda
matmor, sir, O Toyo San.
— Aha!
Bob ville ej göra några vidare frågor. Aftonen förut
hade han anländt till Kobo Sans landtgård nära Nikko, trött och
frusen efter den något långsamma järnvägsresan från Tokio och
fullt redo att efter en kopp varmt risvin draga sig tillbaka till sitt
sofrum.
Det var tre dagar sedan han första gången sammanträffat med
den japanske ädlingen, som besökt honom i hotellet. Under dessa
tre dagar hade Kobo San visat sig vara den angenämaste
sällskapsmänniska. Han hade ledsagat den unge mannen till allt, som var
sevärdt, både inom och utom Tokio: till en aftonunderhållning
inom den s. k. Lönn-klubben, där Bob sett de vackraste geishor
i Japan dansa till de sällsamma tonerna från samisen (den
tvåsträngade gitarren) och koto (ett slags lyra); till en täflingskamp
mellan tvenne väldiga brottare, och till en teaterföreställning, som
visserligen var afsedd att verka tragisk, men i stället roade Bob i
hög grad, så fantastiskt voro skådespelarnas ansikten målade, och
så löjeväckande — för europeiska ögon — voro deras åtbörder
och grimaser.
Bob var ofantligt intresserad af allt hvad han såg och kände
sig uppriktigt tacksam mot sin outtröttlige ciceron, men hans
förtjusning stegrades ännu mera, då han blef bjuden att tillbringa
några dagar i Kobo Sans villa på landet. Detta var ju ett enastående
tillfälle för honom att med egna ögon få en inblick i Japans
husliga lif.
Två ting hade särskildt frapperat honom under dessa tre
dagar. Det ena var, att Kobo San tycktes vara en man af stort
anseende och inflytande; hvarhelst han kom, behandlades han med
ytterlig aktning och vördnad. Det andra låg däri, att fastän han
själf visste nästan ingenting om Kobo, tycktes Kobo veta ganska
mycket om honom.
Inga förtroenden hade gifvits, inga heller begärts, men Bob
hade det egendomliga medvetandet, att hans nyförvärfvade vän
hade fullkomligt reda på det ärende, hvari han kommit från
västerns örike till österns. När Kobo bjöd honom till Nikko, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
