Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägre; han skulle vara fullt synbar för kosackerna, när de kommo
fram till den kuperade sträcka, han nyss lämnat. Här fanns intet
annat val än att drifva på hästen och rida vidare. Något slags
tillflyktsort fanns ej alls; hela trakten tycktes vara en ödemark
utan några tecken till mänskliga invånare annat än här och där
en infödingskoja i utkanten af en träddunge, någon vedhuggares
öfvergifna hem.
Då och då höll han in hästen och vände sig i sadeln för
att se, om hans förföljare kommit i sikte. Efter att ha låtit
djuret sträfva uppför en lång sluttning, stannade han uppe på åsens
krön för att låta det pusta. Han såg då framför sig en nästan
jämn slätt, och bakom honom — ja, där voro de slutligen en
skara på åtminstone tjugo, som antagligen ridit rundt några af de
höjder, hvilka han låtit hästen mödosamt streta uppför. Han såg
sig ifrigt omkring; här fanns intet sätt att gäcka förföljarna. Skulle
han sätta sin häst i galopp och försöka rida ifrån dem? Det vore
ett hopplöst företag; han skulle endast matta ut det flämtande
djuret, och kosackerna skulle följa honom i spåren likt vargar för
att förr eller senare hinna upp honom. Men här fanns ju intet
val — han måste rida vidare och skona hästens krafter så mycket
som möjligt.
Utför sluttningen red han alltså, och hästens andedräkt stod
som en rök i den kalla luften. Himlen blef allt svartare, vinden,
som blåst i nyckfulla ilar, lade sig; det förnams intet ljud utom
det sakta rasslandet af hästhofvarna, då de döko ned i snön.
Plötsligt hörde Bob ett svagt rop bakom sig. Han visste
väl, hvad det betydde; kosackerna hade nu kommit upp på högsta
kammen af åsen och såg honom galoppera längre bort. Han
kastade en blick öfver sin axel; ej mera än en mil skilde dem
från honom. Inom en halftimme skulle de vara honom i hack
och häl. Kanske att den andra flocken redan beskrifvit sin stora
genskjutande kurva och nu var före honom; för allt hvad han
visste, hade han mycket väl kunnat rida i en cirkel.
Men framåt måste han. Han dref ytterligare på hästen.
Ungefär tio minuter senare hörde han den aflägsna knallen af
skott, men som han ej märkte minsta hvinande af någon kula,
antog han, att de flugit långt förbi. Men det faktum, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
