Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Komban wa! sade han artigt — den brukliga
aftonhälsningen.
Mannen slungade ut några ord, hvilkens tonfall lät
mycket argt.
— Tabe-mono! tillade Bob och plockade upp några
japanska mynt ur sin ficka. — Uma! Pan taberu daro!
Koreanen ruskade på hufvudet och började pladdra en massa
ord, obegripliga för Bob. Men meningen låg i öppen dag —
han var alls icke hågad att bestå den föda åt ryttare och häst
som den okände gästen begärde.
Bob hade emellertid ingen lust att tåla motsträfvighet eller
ens dröjsmål. I det han höjde revolvern och riktade den rakt
på mannens hufvud, öste han ut en störtflod af de kraftigaste
skällsord han hade sig bekanta, och dessa råkade vara de
yttranden han vid ett tillfälle hört riktas till skiljedomaren vid
fotbollstäflingarna i Celtic-parken.
Som han väntat, förmådde ingen korean hålla stånd emot
detta. Efter en kort stund framsattes ett mått kornröra åt hans
häst; han band djuret vid dörren och gick åter in i rummet, där
han satte sig ned på stengolfvet, önskande att ugnen nere i
källaren under honom ej utvecklade fullt så stark hetta. Luften inne
i kyffet var förskämd och kväfvande, men en människa kan härda
ut med ganska mycket obehag, när hon håller på att svälta ihjäl,
och Bob rynkade ej på näsan åt den illaluktande röra, som
omsider sattes framför honom. Det var en maträtt, som de fattigare
koreanerna äro förtjusta uti — en blandning af rå fisk, peppar,
ättika och slamsor af fett fläsk, och lukten var som kollodium och
rutten tång i skön förening. Han smakade på den så kallade
maten, försökte att svälja en munfull, men fann det omöjligt och
begärde i ett utbrott af knappast låtsadt raseri meshi eller kokt
ris, som han ansåg borde vara på en gång mera smaklig och
pålitlig näring. En skål med ris kom också fram efter en stund,
och med tillhjälp af en sked, den enda som huset ägde, lyckades
han slefva i sig en matranson, som skulle ha förbluffat hvem som
helst utom en korean.
Hans värd hade nu blifvit krypande artig. Bob utfrågade
honom, delvis genom tecken, delvis förmedels sitt lilla japanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
