Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Nattlig rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bränsle, och han skulle bli utsatt för ännu större fara, där han
låg. Han såg ej den svagaste skymt af ett tillfälle att bistå Kobo.
Tills vidare måste han uppge tanken därpå, det kunde ej
hjälpas. I det han långsamt och försiktigt kröp tillbaka, nådde
han slutligen en plats, där han ansåg sig kunna våga resa sig
upp. Åter sökte han upp den stjärna, som förut ledt hans
vandring, och mödosamt och motvilligt klättrade han tillbaka uppför
sluttningen.
Denna gång gjorde han en något kortare sväng innanför
sina spår från förra gången, tills han kom till en punkt, som han
trodde låg midt emot grottans öppning. Men med säkerhet visste
han ingenting. Om han afvek för mycket åt höger och förirrade
sig framåt barrikaden vid uppgången till klyftan, var hans lif ej
värdt ett öre, och han äfventyrade i hög grad de sinas säkerhet.
Villrådig stannade han, och då kom han att tänka på, att
han skulle kunna använda fiendens vakteldar för att efter dem
bestämma den riktning han borde taga. Så länge de voro ur sikte,
kunde han knappast löpa någon fara, om han komme barrikaden
nedanför klyftan alltför nära. Åter ändrade han riktning och höll
oroligt blicken fäst på eldarna i den förhoppning, att den
framskjutande bergknallen snart skulle dölja dem. Det dröjde länge,
innan bägge två försvunno, och mer än en gång var han rädd att
han ändå, trots alla försiktighetsmått, för tidigt tagit af åt höger.
Men slutligen dök först den ena, sedan den andra ned bakom
bergsluttningen, hvars kolsvarta kontur aftecknade sig mot den af
det glödröda skenet belysta natthimlen. Han drog tungt efter
andan och stannade ett ögonblick för att torka svetten ur pannan.
Han trefvade sig nu fram mot en punkt något till vänster
om bergknallens naggade ytterlinje, tills han kom alldeles inpå
den. Då tog han tvärt af till vänster för att finna den sluttning,
uppför hvilken han måste klättra för att uppnå skrefvan. I några
minuter irrade han omkring. Natten var mörkare än någonsin,
men han visste, att han följde rätt riktning, ty marken blef ojämn
och uppblött, och de lösa stenarna förekommo talrikare.
Slutligen, alldeles invid sig, urskilde han de höga
tvillingklipporna, som i sitt famntag slöto den döde björnen. Efter att
på händer och knän ha kraflat sig uppför den branta sluttningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
