Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slösande öfvermått af färg och förgyllning, hvarjämte man
såg flere figurer, föreställande olika uppenbarelser af Buddha.
Allting var fläcklöst rent och bar vittne om den vördnadsfulla
omvårdnad, som de hvitklädda munkarna ägnade sina heliga ting.
Fru Pottle och hennes brorsdotter hade förts till abbotens
hus, och när Bob kom till dem för att se, hur de hade det,
utgöt sig den förra i loford öfver hur snygg och prydlig deras
omgifning var. Endast tak öfver hufvudet en gång till i världen var
ju i och för sig tillräcklig komfort, men den hygglige abboten
hade, så snart han af Kobo fått veta, att han ingenting hade att
frukta af dessa sällsamma inkräktare, redan visat sina gäster mycken
uppmärksamhet.
Bob fick veta, att klostrets invånare för närvarande
uppgingo till ett antal af sexton, af hvilka dock sex begifvit sig till
en aflägsen stad för att inköpa lifsmedel. De hade väntats
tillbaka hela dagen, och det var efter dem, som de fyra munkarna
stått och spanat, när Bob i så lagom tid fick sikte på dem. Om
de kommo nu, skulle de finna sig utestängda, och när abboten
fick höra, att de förföljandes anförare ej var någon annan än
Tschang-Wo, vred han sina händer vid tanken på de stackars
munkarnas öde. Ty den nämnde tataren var känd öfver hela
landsbygden, och hans namn injagade skräck hos alla, som hörde
det nämnas.
Bob bad att få bese hela klosterbyggnaden. Han önskade
förvissa sig om, hvilka försvarsmöjligheter den erbjöd. Dess
ansenliga storlek var en faktor, som måste tagas i allvarligt
betraktande. Stenmuren, som till ungefär nittio fots utsträckning löpte
utmed bergkammen, var lös och vittrande; på flere ställen hade
den alldeles fallit sönder, och dessa öppningar hade troligen
användts i stället för hufvudingången för att passera ut och in.
Lyckligtvis var platsen otillgänglig från baksidan, där den
skyddades af branta klippväggar. Men åt framsidan, med
undantag af den flacka sträcka, från hvilken de framsprängande tatarerna
gjort sitt misslyckade anfall, var sluttningen å ömse sidor bevuxen
med kastanjer, tallar och andra träd i förening med väldiga snår
af ormbunkar och buskar, hvilka skulle skänka fullständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
