Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Gamla vänner och nya framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högst kompliceret känsla, ferbunden med det värde man sätter på
en person eller ett feremål». Vat, fråger jak mej själf, är det
värde jag sätter på detta vackra feremål — eller rättare sagdt,
person? Madame, jak — jak kan inte ange den värdering — jak,
Hildebrand Schwab, som annars får oppge värderinger i
tusendetal. Ergo är jak forelsket: quod erat demonstrandum.
Fru Pottle yttrade någonting och försökte åter fly, men herr
Schwab bredde ut sig och bjöd henne med en högtidlig åtbörd
att åter sätta sig ned.
— Stanna, madame! Det är ej bare, att jak är forelsket —
jak är också affärsman. Jak har den äre att bjude er doppelt
kompanjonskap. Min hand, madame, mitt hjärte — mitt tyske
hjärte — jag lägger dem för edre fötter. Und med dem följer
den agentur för den solide firme Schlagintwert, den gorrespondentskap
till »Düsseldorfer Tageblatt» med stor schpridning in
Werden, Kettwig, Mülheim, Odenkolin und andre platser; dess
uten micket inbringende agenturer i Ruskin, edition de luxe,
patenteret mangel, osviklig hårtinktur, tsentrifugalpomp, harmånika —
Schwab var så inbegripen i sitt uppräknande, att han ej var
beredd på en plötslig, krampaktig rörelse från fru Pottle, som
grep sin parasoll, skuffade den korpulente friaren ur sin väg och
flydde under däck. Ett ögonblick stod han kvar i högtidlig
orörlighet; så drog han upp sin pipa, knackade ur den, fyllde den
och tände den, utsände några väldiga rökmoln, plockade ihop de
tjocka volymerna och gick sin väg äfven han.
Under tiden hade fru Pottle rusat nästan rakt i famnen på
sin bror, som kom från sin hytt med ett papper, hvilket han ville
visa Bob uppe på däck.
— Jane lilla, förmanade herr Charteris blidt, du är för
gammal för att göra sådana där luftsprång.
— Åh, Andrew, Andrew, sade fru Pottle och brast ut i gapskratt,
jag är inte för gammal för att få giftermålsanbud.
— Hvad menar du med det?
— Kära du! Jag tror rent af jag förgås af skratt. Det är
någon som friat till mig — så gammal jag är. Gissa hvem!
— Väl inte Bob Fawcett? sade herr Charteris, plötsligt
misstänksam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
