Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
otaliga hovarnas tramp i den lösa jorden. Ett varmt
frustande bröt fram ur en hästnos någonstans i den
levande, starka massan. Remtyg knarrade, sadlar
bände, vapen slogo med stålklirr taktfast mot
varandra, och en ånga av ungt och hetsigt liv
kring-värvde den segerglada skaran.
En sommarfågel sang i en furutopp helt nära.
Djupt ur det brusande mörkret klang ett svar från
en annan långt i fjärran. Då höjde någonstans
bland de ringlande leden en ung ryttare sin röst och
sjöng en visa om glädje och sorg, och den visan var
om unga hjärtans kärlek. Några väderbitna
gråskägg, som redo för sig själva framför truppen,
vände sig om i sadlarna för att se, vem som sjöng
och störde hans nådes tankar. Men en av de unga,
som redo vid hans nådes sida, vinkade glatt åt de
gamle, ty fursten hade ljusnat vid sången, och ingen
störde sedan den knekten som sjöng.
— Varför gav man inte flickan åt honom?
frågade fursten plötsligt.
Ingen kunde säga det.
— Han var ju en skicklig hantverksman, hans
konst blev mycket prisad. Och hon — så vitt jag
vet var hon av okänd börd. Vad skilde dem åt?
De unga herrarna sågo på varandra med menande
små leenden. Munken svarade:
— Hennes börd är av ingen vikt. De, som hade
att värna henne, ville hellre offra henne åt Gud än
åt en stigman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
