Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
hon visade för sent sin oduglighet och sin
bottenlösa falskhet.
Tänk, att man kunde vara ,så dum i sin
ungdom! Alla de andra kvinnorna ha ju inte haft
någon betydelse alls — det var bara hon, hon ensam.
Och ändå går det till på samma vis med
allesammans — kärlek, det är att leka kär. Det var bara
hon, som betydde något mera, något oändligt — ja,
hela livet, kort sagt. Att vinna henne betydde att
vinna det liv, som var värt mödan att leva.
Segertecknet, alltså, som visade att man vunnit.
Kvinnan, som går i ett hem och är havande, är liksom
ett mannens segertecken. Har man inte det där,
så har man helt enkelt inte vunnit sitt rätta liv.
Man får då i Guds namn leva ändå, så gott man
kan.
Det värsta är, att man är inte ensam om kampen.
Kvinnan har sin part att svara för, och till henne
måste man sätta sin lit, kan inte hjälpas. Man må
själv göra sitt allra bästa och redan stå med segern
i handen — då sviker hon, och allt sjunker
samman. Valvet har två stödjepelare, är den ena för
klen, så hjälper det inte att den andra är stark, den
krossas, när hela valvet faller ner.
Tänk nu, om en sådan där krossad pelare faller
med hela valvets stenmassa över sig — och blir
liggande på ett ungt träd, som växte, friskt och starkt,
i solskenet därutanför. Trädet dör, förstås. Men
om det inte dör — om det bara blir stympat, vanställt,
tryckt platt till marken under sin helvetesbörda,
men ändå lever och alltjämt vill leva? Si, det —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
