Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
— Käraste vän — jag skulle väl fråga dig! Vill
du bli min brud?
— Ja — ja!
— Men vet du —
— Jag vet allt! Jag har längtat efter dig i hela
mitt liv. När någon har dött, har jag alltid tänkt
på dig och undrat, om du var där då — så att
döden blev lätt. Och vet du vad jag mer har tänkt?
Jag har undrat, om den döda hade älskat, varit
riktigt lycklig någon gång, så att inte det livet varit
alldeles förspillt. Nu kan jag också dö, nu har
jag fått kärleken.
— Jag känner nu, att jag håller gränslöst mycket
av dig, sade Frälsgive allvarligt. Men du ska inte
tänka så mycket på döden. Har du alltid gjort det?
— Alltid.
— Och ständigt varit lika orolig? Lika het, när
den tanken kommit?
— Ja. Döden sliter upp min kropp, när den
kommer mig nära. Då känner jag en ångest — å! Och
så —
— Och så?
— Jag vet inte — jag känner då, att jag ville
så gärna leva. Det är väl min egen död jag
förnimmer, som snart ska komma. Men först ska jag
leva med dig nu! Och sedan vara hos dig i evighet!
— Nu får du inte tänka på döden mera, inte oroa
dig, inte känna någon ångest. Vi ska tänka på
något annat. Ska jag berätta något för dig?
-Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
