Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
pladask i första lilla vekt lyckliga idyll, som
bjöds mig?
Det är svårt att säga vad jag ville eller
tänkte. Hela problemet förvandlades. En stor
del for bort som tomma ord och något annat
kom i stället, som jag knappast vågade ta
emot. Det tycktes ge mig alltför mycket av
verklighet för att vara sant och rätt. Det var
inte den ständigt skiftande oändligheten utan
gränser, i vilken jag älskade att tumla om.
Det var något färdigt, utformat — stort och
rikt, men ändå begränsat — detta skulle bli
den slutliga gestaltningen av mitt liv, var dag
densamma intill döden; ingen möjlighet att
göra detta i dag och någonting annat i morgon,
ingen möjlighet att nästa dag skapa nya världar
och nytt liv av de oändliga rikedomar jag
kände i mitt inre.
Men vad man kan bli skarpsynt på ett enda
litet ögonblick, när det gäller att se vad man
för stunden gärna vill se!
När Alma kommer till mig, är hon böjd i
ryggen som tvingades hon var dag att gå lutad
över ett litet barn. Hon är grå i hyn, bitter
och grå i sina tankar.
När hon varit hos mig någon timme, ensam
med mig, då är hon som förvandlad, rak och
högrest, stolt och glad.
Hennes ansiktes bleka ljus! Jag ville gråta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
