Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- 223
att-]{+att+} inse detta och att vi därför redan ha den organiserade
självkontroll vi behöva! Medan fransmännen, trots tusentals
blodiga »passionsdramer» årligen, ännu inte hunnit så långt,
att de insett nödvändigheten av en viss självkontroll på det
amorösa området —.
Tja! Det finns sanningar, som äro obehagliga att höra
— och att säga! Ibland måste man dock höra dem — och
ibland måste man säga dem, både åt sig själv och åt andra.
Vi ha mycken ganska god dilettantisk familjeläsning i
Sverige — men vi ha ingen stor diktning annat än i genialt
skisserade fragment av Bellman, Tegnér, Almqvist, Fröding
och Strindberg. En diktare som Viktor Rydberg är i sin
manliga resning och sin harmoniska ro fullkomligt
enastående hos oss. Ty Runeberg har visserligen skrivit på
svenska, men det ger oss ingen rätt att lägga beslag på
honom: han tillhör helt den finländska litteraturen.
övriga författare äro knappast diktare, men mer eller
mindre välbeställda tjänstemän i Kongl. Poesikollegium.
Detta beror kanske därpå, att svenskarna tycka om
po-esialbumspoesi — men de känna sig obehagligt berörda av
den stora diktens tragiska patos. Möjligen kan man i samma
orsak finna förklaringen, varför det knappt finns alls någon
svensk musik. Svensken nöjer sig med de pianospelande
barnen, abonnemanget på symfonikonserterna, därför att
»det brukas så i våra kretsar» — och har man en billig
biljett, kan man ju låta jungfrun gå, för hon behöver nog
komma ut någon gång och få lite bildning. — Själv går svensken
på revy eller på Stadshotellets kafé, när han vill ha ett glas
musik. —
Men konst ha vi ändå!
Ja! Vi ha millioner och åter millioner lyriska
landskaps-tavlor — men endast ett ytterligt litet fåtal porträtt — och
knappast någon genremålning alls. Det lösa
»stämnings-måleriet» torde vara det mest typiska svenska — där slipper
man ju från det besvärliga valörstudiet! Som konstnär är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
