- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
71

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Bondefolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade bondens hela förakt för arbetaren, daglönaren,
kringstrykaren utan hem och utan jord. Han var i eländet
som en förnedrad furste, tvingad till slavgöra. Lagets
gemensamma arbete krävde alla man lika, och inte väjde han för
hårda tag. Men inom sig bar han vissheten att bondefolket
var Guds rätta egendomsfolk, alla andra människor voro till
för något annat, enligt Herrens allvisa och outgrundliga
beslut.

Han vakade över sonen, att bondeblodet inte skulle
fördärvas.

De hade levat skilda åt sedan en mörkrets tid för länge
sedan, då tjuvarna togo Åsen med lag och rätt och länsmans
hjälp.

Hustrun tog Bernt med sig och fick tillhåll hos sin släkt.
Det var den skymfen, som kanske brände Jon värst — han
måste som ett kräk lämna kvinnan tillbaka till hennes styva
anförvanter, alldeles som om han varit en löskarl, som
lockat henne till sig utan att äga ett hem i världen.

Hur hon fick leva bland de sina kunde man nog förstå.

Hon blev död. Bernt fick stanna som ett fattigbarn på
roten hos morsläkten, tills han gått fram för prästen. I höstas
kom han tillbaka till fadern, alldeles för tidigt hade han gjort
färdig sin läsning, men Bernt var inte den som ville äta
nådebröd hos främmande, sedan han fått hårda tänder i sin mun.

Jon hörde sig för om pojken kunde sina stycken. Det
var nog gott och väl att komma tidigt ifrån boken, men
kunskapen skulle ock finnas. Gubben kunde gå hela dagen
och lura på ett ställe i Skriften. När han själv dragit sig
noga till minnes, lät han frågan i tysthet gå till Bernt. Och
pojken visste allt vad han med rätta skulle veta.

Han artade sig väl, Bernt, han gjorde vad som fordrades

71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/3/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free