- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
250

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mes ut ur diffusören, skrapas fram med långa rakor och
föres vidare bort att göras färdigt till pappersmassa. Av
mjukare slag, mera lik bomullsfibern än sulfitmassan, som
är hårdare och mera lik linnefibern. —

I tvätteriet arbetar Bernt Andersson.

Medan den ena diffusören tömmes pågår nu blåsningen
till en annan. Den osynliga piskan jagar varje man här inne
också. Runtomkring de tre hetsarbetande männen stirra de
stora järnluckornas hotfulla ögon — det dånar och skakar
i diffusören där till vänster? — luckan darrar med ett
klagande surr under trycket? — om den skulle springa sönder
till slut? Tiotusen liter massa skulle störta ut som en
kokande syndaflod, bränna sönder de tre männen och dränka
dem i det mörka helvetet — en eländig fasans död i den
ömkligaste hjälplöshet.

Bernt vänder ryggen åt den skälvande järnluckan och
arbetar under butter tystnad vid sin diffusör. Med stora,
svepande rörelser rakar han fram den svalnade massan,
orubblig som en soldat på sin post i krig.

Då hör han ett halkande steg på golvet, ett steg av en
ovan fot, som slinter från plankan ner i sörjan. Han ser upp
ett ögonblick, tar ett tag åt mössan och fortsätter arbeta.

Men han kände att han hade ett par farliga ögon i nacken,
han kom ihåg sig och vände sig åter om. Där stod fabrikens
ingenjör, den unge herr von Jaeger. Det var en liten svår
herre, som fordrade ödmjukhet av underlydande. Bernt strök
av sig mössan och bockade otympligt.

Det rådde några ögonblicks väntan i mörkret under de
flämtande lamporna, som gömdes i moln av ånga.

Äntligen skrek von Jaeger, han måste skrika för att höras
genom larmet från blåsningen:

250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/3/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free