Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ser du inte när din förman kommer in, du
bond-drummel?
— Joo, muttrade Bernt.
— Varför hälsar du inte?
Bernt teg. Ingenjören klev ett steg närmare och sträckte
på sin underlöjtnantsgestalt.
— Varför hälsar du inte, frågar jag?
— Därför att jag måste först släppa rakan för att komma
åt mössan ordentligt.
Det var inte precis lögn, därför tillät han sig det svaret.
Ingenjören teg, fixerade honom en stund, vände därpå helt
om och gick ifrån honom.
Åtskilliga goda karlar hade fått avsked för att de inte
hastigt och ödmjukt nog hade hälsat på ingenjören. Bernt
slapp undan för denna gång.
Den äldste av de tre tvättarna steg fram till von Jaeger
med en krypande hälsning. Ingenjören nickade. Den gamle
vågade sig fram med en begäran: kunde de inte slippa vara
här inne medan blåsning pågick? — Han pekade skyggt
mot den dånande diffusören.
Herr von Jaeger mönstrade gubben från huvud till fot
och gav till ett häpet skratt: varför i all världen —?
— De ä farlit, svarade arbetaren.
Ingenjören svor — vad är meningen?
Den gamle pekade på luckan, den darrade under trycket
som ett asplöv, där fattades två bultar, det borde vara sex,
där fanns bara fyra.
— Den är sprucken också, sade han, si här bara —!
Han var född på svältbygden nere i Västergötland, den
här gubben, och ändå hade han inte lärt sig att resignera.
— Fyra skruvar räcker mot trycket, det där begriper
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
