Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidt jag vet, gick man hos oss allt ifrän
1400-talets början nästan aldrig förbi denna stad, då det
gällde en utländsk beställning —- jag bortser
då från den starka importen från Flandern, som
tar vid strax före det nämnda århundradets
slut — det har då varit till förmån för Danzig,
hvarifrån verkligen ett par gånger konstexport
till vårt land omtalas; t. o. m. sådana
berömdheter som målaren Herman Rode och skulptören
Bernt Notke — skaparen af Storkyrkans S:t Göran
- ha gått svenske uppdragsgifvare till handa.
Den stilriktning, i hvars tecken Köpingsskåpets
plastiska delar äro utförda, är den, som i Liibeck
kommer på modet omkring 1500, under
inflytanden i någon mån från Flandern, men framför
allt den blomstrande sydtyska konsten, de store
niirnberger- och augsburgermästarnes konst. Med
något af de bärande namnen vid denna tid —
Claus Berg, Benedikt Dreyer — kan väl
Köpings-skåpet ej sättas i förbindelse. Däremot erbjuder
det afsevärda likheter med ett skåp, som finnes
i Marien-Magdalenen-Kirche i Prezlau och som
enligt inskrift utförts i Liibeck 1512. Som i
Köping intages också här midten af en af
änglar krönt madonna och i dörrarna äro
apostlarna framställda. Draperibehandling och
ansikts-typer stämma rätt nära öfverens, till en viss grad
äfven baldakinernas bladväxt. Särskildt
påfallande är analogin i dräkt och pose mellan vår
Ursula och den heliga Katarina, som intar en af
Prezlau-skåpets nischer. Jag vågar ej påstå, att
de båda arbetena äro af samma hand — det
finns en del detaljer som icke stämma — men
ett ateljéförhållande af rätt intim art existerar
säkerligen mellan båda.
Jag känner icke Prezlau-skåpet genom själfsyn
och vet ej om dörrarnes utsidor där ha bevarade
målningar, i så fall om också de erbjuda några
jämförelsepunkter med dem i Köping. Inga andra
kan jag heller påminna mig, som i detta
sammanhang vore att framdraga. Däremot finnes en sak,
som kan påpekas, då den möjligen skulle kunna
leda till ett uppspårande af mästaren: de
bokstafs-räckor, som ornera dräkten på en af männen, som
äro sysselsatta med nedtagandet af Kristi lik —
mannen på stegen. Dylika bokstafsräckor äro icke
ovanliga att finna på medeltida konstverk, anbragta
rent dekorativt på dräktbårder o. s. v., vanligen
utan att afse att ge en begriplig mening, men
stundom brukade som medel att på ett diskret sätt
låta mästarnamn och årtal gå till eftervärlden. I
Köpingsskåpets skulpturala delar läses respektive
helgons namn och bönen: Ora pro nobis (bed
för oss) inom de i bakgrunden inpressade gloriorna
samt på madonnans mantelfåll: Ave mater
mise-ricordie (? — var hälsad barmhärtighetens moder).
Bland målningarna däremot finnes intet
motsvarande, med undantag för krukan i Magdalenas
hand med helgonets namn samt altardukens kant
å Gregorii messa, där påfvens namn (delvisskymdt)
är måladt. Inskriften pä den af figuren i
kors-nedtagningen burna dräkten är å halsbrämet:
VEME + GET + ITL; å ärmbården: MICHT
X; å rockens nederkant: HW HA 4 WIFRAG.
Jag vill dock tillägga, att jag långt ifrån är säker
på riktigheten af min läsning, som vid mitt
besök i kyrkan försvårades af inbrytande
skymning. Däremot iakttogs tydligt på Katarinas
gördel å bredvidliggande pannå: H G V. Dessa
äro som sagdt, så vidt jag upptäckt, de enda
inskrifterna bland målningarna och kanske skulle
de, kontrollerade och hopställda, kunna gifva oss
intressanta upplysningar. De meddelas därför
här för dens räkning, som vill försöka.
Som af föregående torde framgått och redan
tidigare från auktoritativt håll framhäfts, aflägger
skåpet själft intet som helst vittnesbörd om att
ha varit afsedt för annan plats än den, det än i
dag intar. Xotisen i Hallmans gamla
Köpings-beskrifning af 1728, som kommit allt rabalder
åstad, är också ofantligt sväfvande; pä författarens
tid funnos i staden gamla personer, hvilkas föräldrar
»hafwa berettat sig hördt af sina Föräldrar» om
rofvet i Trondhjem men hvilka strax
komprometterat sig med tillägget, att arbetet, på väg
därifrån och kommet till Köping, ej längre läte
sig rubbas från platsen — ett välkändt
sagomotiv, hvilket Hallman själf ej vill sätta tro till,
eftersom »man mångenstädes i fäderneslandet
hörer sådana sägner om klockor, altartaflor och
annan thylik Kyrkioredskap och prydning».
Hypotesen om Claude Collarts bedrift är han
också själf far till och har den alltså intet stöd
i ortstraditionen. För öfrigt berättas precis
samma historia om altarskåpet i det närbelägna
Arbogas Nicolai-kyrka (se Lohman: Arboga
Känning, 1737, sid. 88) — ett bevis på den
muntliga berättelsens otrovärdighet. Kanske
beror det hela på, och det vore i så fall
rätt intressant, en rudimentär hågkomst af den
norska influens, som tidigare under
medeltiden tycks ha berört just dessa delar af
mellan-Sverige, något hvarpå det verkligen gifs flere
tecken, men hvilken sak ännu är för osäker
för att närmare ingå på.
Förekomsten af Olofs beläte i skåpet, hvaraf
man också gjort ett nummer, har naturligtvis
ingenting heller att betyda, då Olofs dyrkan,
som redan nämnts, i Sverige var snart sagdt
lika allmän som i helgonets hemland och —
som riksantikvarien Montelius påpekat — var
särskildt omhuldad just i Köping, där ett Olofs
kapell och den årliga Olofsmässan vittnade
därom. * Det finns alltså ej det minsta som kan stödja
biskop Bangs påstående? Nej. Eller — det finns
verkligen en sak, som om man vill vara riktigt
* I en liten Västmanlandskyrka ej långt från Köping
Björksta — funnos t. o. m. reliker af helgonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
