Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA BOBERG. VANDRANDE REGNSKURAR FRAMFÖR LOFOTENVÄGGEN. OLJEMÅLNING.
under träden invid en parksoffa med en ensam
sittande dam, allt sedt bakifrån, dam, vagn, kusk
och hästar; en flod af solljus rinner ned genom
löfverket och skänker ett mystiskt färgvärde åt
hvarje detalj; det hela är af en bländande verkan
men sammanhållet till säker harmoni med
mästarhand. Problemet har intresserat konstnären
så lifligt, att han upprepat det i några repliker,
af hvilka jag sett en i arkitekt Sigurd Frosterus’
lilla men utsökta samling af modern fransk och
finsk målarkonst.
Det är i denna samling man kan studera
Enckell i hans nyaste arbeten bättre än på
Ateneum. Hans produktion är icke stor men
gör ändå ett utomordentligt starkt intryck. En
i hög grad kultiverad artist, som lärt af allt det
nya utan att förlora sin egenart — det är något
ovanligt, och jag vet ingen annan än
Weren-skiold, som i det afseendet kan ställas vid hans
sida. Både i porträtt och landskap är hans
färgskala högt uppdrifven utan att bli våldsam;
de nya färgteorierna ha gått honom i blodet,
blifvit ny natur, medan de hos så många andra
af hans samtida i och utom hemlandet ännu
ligga på ytan och ge något mekaniskt dödt åt
konstverket. Han har icke under experimenten
glömt att ge lifvets värme åt sina porträtt eller
stämningsvärde åt sina landskap. Man behöfver
inte anstränga sin uppfattning för att genast se
hela taflans innehåll. Liksom Zorn på sin tid
med den artistiska personlighetens
bekymmers-löshet tillägnade sig impressionismens hela
arbetskvantitet, så har Enckell smält och omsatt
modernismens teorier på det lyckligaste sätt.
Kanhända har jag sett den målarens förmåga
i ett särskildt vackert ljus, ty det är något
smittsamt i det lilla omsorgsfullt utvalda
privatgalleriets presentation af sina älsklingar. Arkitekt
Frosterus’ samling är sammansatt med en så
beundransvärd takt och artistisk jämnhet,-att
man får en ny känsla för dessa måleriska
riktningar, som tidigare tröttat en med sitt
teoreti-serande och sin aggressivitet. Efter ett sådant
besök känner man dubbelt starkt, hvilka konstens
benhus de stora museerna äro och hur stor skada
de kunna göra den lefvande konsten, om
för-värfven ske på måfå och icke bäras af en djupt
personlig känsla och ett brinnande intresse.
August Brunius.
UTSTÄLLNINGAR.
Anna Bobergs målningar från
Lofoten äro till en stor del rena
verklighets-intryck, samvetsgrant och intensivt skrifna
reseskildringar, som kapitel efter kapitel skildra
detta domän, som hon gjort till sitt
konstnärliga jarladöme. Hon berättar bergets lif, hur
det sträcker sig, solbrändt och klädt i gröna
girlander, hur det drar regnets slöja förbi
sitt ansikte, lfur det växlar glödande hälsningar
med den nedgående solen. Hon berättar
fiskarbåtarnas lif, i hamn, i dimma, i snöglopp, eller
som gamla veteraner, uppdragna på land och
kanderade af snö. Hon blir oss endast
människornas lifsskildring skyldig. Man tycker sig se
dessa kalla, stora fjällöar och fjordar befolkade
endast af själfrörliga, bredbröstade båtar, som
på egen hand segla ut och fiska och slutligen
släpa sig upp till hvila på stranden liksom sälar,
som krafla upp på ett grund. Dock skymtar
ibland en obestämd massa spökartadt folk i
båtarne. Och en kyrkogårdsbild ger en annan
påminnelse om människokrypens lif och död i
Lofoten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
