- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 4 (1913) /
86

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna Stockholmstid, att han Ȋr stolt att ha
haft Wertmiiller till elev i dennes ungdom», en
elev, »som nu i sitt eget fack öfverträfifar mig».
Och i Rom, där Wertmiiller under Sergels
vistelse uppehöll sig i flera år, 1775—79, träffades
de naturligtvis ofta. Hetlefrade som de voro
bägge två drabbade de till slut samman och
blefvo »ovänner», fast deras förhållande, såsom
Sergel antyder i brefvet af 1784, åter blef
alldeles godt igen.

I Paris, dit Wertmiiller kom första gången
1772, togs han om hand
af den alltid mot
landsmännen välvillige
Roslin, så mycket hellre
som Wertmiiller var
hans köttslige kusin.

Och Roslin förde
honom genast, berättar
W., till Vien (Davids
lärare) »den då för
tiden snällaste
historiemålaren, hvars skola
bestod af 40 elever».

Och likaså var den i
den franska
konstvärlden högt ansedde
Roslin honom till nytta vid
hans återkomst till
Paris, hösten 1781, efter
de obligata studieåren
i Rom, där Wertmiiller
enligt egen utsago
»ritade mycket efter
antika statiier, reliefer»
o. s. v.

Jag har särskildt
velat påminna om dessa
Wertmiillers studier i
den Larchevécqueska
ateliern och hos
nyklassikern Vien
äfven-som de nämnda
studierna i Rom efter antik skulptur, emedan de
direkt belysa och förklara den plastiska och
nyantika karaktären i hela Wertmiillers konst
och icke minst i hans antika idealfigurer:
»Ariadne» och »Danae», en karaktär, som ju
att tilltala den nyklassiske skulp-

I ett bref af den

A. U. WERTMULLER.

SJALFPOR
K. AKAD

var

tören Sergel.

Under de första åren,
tjänte Wertmiiller sitt
porträtt — han utförde

1781—83, i Paris
föruppehälle på att måla
då bland annat ett helt

dussin kopior efter Roslinska porträttmålningar.
Men så tog han sig för 1783 — det var på
beställning af grefve Creutz, som då var Sveriges
ambassadör i Paris — att måla en större
figurmålning med antikt ämne. Det blef »Ariadne»,
som, jämte ett porträtt af baron Staél,
förskaffade honom agrcéskapet i franska målar-

och skulpturakademien. Gustaf III inköpte
sedan »Ariadne» för 3,000 livres.

»Denna tafla gjorde, säger Wertmiiller själf,
hans reputation i Paris, man kom från alla
ändar i Paris för att se den.» Han var således
också själf belåten. Hur mottogs den här
hemma?

Taflan kom hem med grefve Creutz och
lämnades till Sergel, som skulle låta insätta den
i ram.

11 juni 1784, hvilket jag
redan åberopat, skrifver
nu Sergel till
Wertmiiller (på franska):

»Min vän, jag har
din tafla hemma hos
mig. Jag har åtagit mig
att låta sätta en ram
på den till konungens
återkomst från Finland.
Grefve Creutz är med
honom. Taflan skall
framvisas för konungen
vid hans återkomst.
Jag har visat henne för
baron Adelcrantz, som
varit lika förtjust som
jag. Färgen är
beundransvärd, hufvudet är
vackert, nobelt och har
ett behagligt uttryck.
Kroppen är lika väl
målad som tecknad. Min
kära Adolf, jag
omfamnar dig af allt mitt
hjärta, glad och förtjust
att se dig vara en
skicklig konstnär. Fortsätt,
och du skall göra dig
ett namn genom din
egen förtjänst,
oberoende af parti och
kapriser.»

Sergel var en impulsiv natur och mycket
uppriktig både i sitt beröm och sitt tadel. Bästa
beviset på hur ärligt hans beröm nu var menadt
är hvad han tillägger i slutet af brefvet:

»Kära Wertmiiller, jag har ett förslag att
göra dig. Vill du måla mig en tafla? Jag
äger 600 francs, som jag kan disponera. Du
kan måla hvad du vill, blott det blir en naken
och yppig (voluptueuse) kvinnofigur, men »sans
lubricité», så att jag kan visa den. Svara mig
ja eller nej. I ena fallet blir jag förtjust, i det
andra smärtar det mig grymt.

Jag omfamnar dig af allt mitt hjärta och är

för lifvet din bästa vän „ ,,

Sergell.»

Veterligen utförde aldrig Wertmiiller någon
sådan målning för sin entusiastiske vän. Men

TRATT. Ol.JEMAI.NING 1799
FÖR DE FRIA KONSTERNA

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1913/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free