Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTSTÄLLNINGEN AF KINESISK
KONST OCH KONSTHANDTVERK
I STOCKHOLM 1914. af T. J. Arne.
I EUROPA började de första museerna —
kuriosakabinetten — anläggas under renässansen;
i Kina ägde Sungkejsarna stora samlingar af
antikviteter, öfver hvilka en utförlig,
illustrerad katalog uppgjordes redan i början af
1100-talet. Intresset för gammal konst har också
genom århundraden fortlefvat bland de bildade
kineserna; det har till och med gifvit upphof
till skickligt utförda förfalskningar, hvilkas
antal ansenligt förökats, sedan amerikanska dollars
och engelska pund hållit sitt intåg på den
kinesiska konstmarknaden. I Europa stod
intresset för den kinesiska konsten och
konst-handtverket länge tillbaka för samlandet af
japanska konstalster; först under de senaste
decennierna har man fått upp ögonen för, att den
gamla kinesiska konsten ej blott äger ett
etnografiskt kurositetsvärde. I samma mån som
Kina öppnats för europeiska inflytelser, har
kännedomen om dess forntida kultur ökats, och
vårt vetande om den gamla konsten behöfver
ej längre hämtas blott ur den svårtillgängliga
kinesiska litteraturen om forntidens konstnärer
och verk; under den jäsningsperiod, i hvilken
Kina befunnit sig alltsedan boxarupproret, ha
värdefulla konstverk ur tempel och
privatsamlingar sökt sig öfver till Europa, och
européernas järnvägsanläggningar ha stört de urgamla
grafvarnas frid och bragt i dagen märkliga
arbeten i metall, i sten och i lera. Europeiska
vetenskapsmän, såsom Chavannes, Pelliot, Stein,
Hirth, Laufer, Fischer, ha berest Kina och i
viktiga arbeten gifvit oss resultaten af sina
arkeologiska studier öfver skulpturer,
metallföremål och äldre keramik; offentliga muséer och
privata samlare i Europa och Amerika ha
skyndat att rikta sig med de nyfunna skatterna. I
spetsen gå Victoria and Albert Museum i
London, Louvren, Musée Cernuschi och musée
Gui-met i Paris, de kungliga museerna i Berlin (en
särskild byggnad för östasiatisk konst är under
uppförande), Museet för östasiatisk konst i Köln,
Field Museum i Chicago, Museum of Fine Arts
i Boston och privata samlare som Feer i
Detroit, Perzynski i Berlin, Goloubeff, Doucet m. fl.
i Paris, och sist men ej sämst baron Sumitomo
i Osaka, som lär äga den vackraste samling i
världen af fornkinesiska bronser, förvärfvade
efter boxarupproret och härstammande från
kejsarpalatset i Peking.
Den kinesiska konsten har kommit på modet,
och till de östasiatiska utställningar, som under
de allra sista åren ägt rum i Paris och Berlin,
ansluter sig också en i Stockholm. Förtjänsten
af densamma tillkommer förnämligast kronprins
Gustaf Adolf, själf en ifrig samlare. Det har
lyckats att få ihop en visserligen icke stor eller
fullt representativ, men dock i hufvudsak god
samling af äldre kinesiska konstverk. 1600- och
1700-talens keramik har sedan länge varit väl
företrädd i Sverige, och äfven gravkeramiken härrör
väsentligen ur svenska samlingar. Däremot har
det äldre måleriet, skulpturen, de tidigare
bronskärlen och mattorna till större delen måst lånas
från utländska museer och privatsamlare.
Den med berömvärd snabbhet utarbetade
katalogen, hvars små öfversikter författats af
kronprinsen, orienterar raskt besökaren på det för
de flesta så okända området. I allmänhet
af-håller sig katalogen från alltför ingående
kronologiska bestämningar. Det torde också vara
förenadt med stora svårigheter att finna en
säker tidsbestämning för t. ex. utställningens
äldsta bronser; för det första kunna de ju vara
gamla kopior, för det andra grundar sig
tidsbestämmandet af dylika föremål till förkristna
dynastier, såvida ej inskrifter förefinnas, blott på
kinesiska vetenskapliga traditioner, som tagit sig
uttryck i de stora katalogverken. Äfven ifråga
om keramikens bestämmande till Han-,
Wei-och Tangdynastierna står troligen den kinesiska
(eller rättare sinologiska) arkeologien ännu på
svaga fötter, trots det att daterade lerkärl börja
uppträda under Han-dynastien. I Kina liksom
FIG. I. BUKIG KRUKA AF RÖDGRÅTT LERGODS,
ORNERAD RUNDT L1FVET MED ETT BAND AF DJUR
SAMT IMITERADE ÖRON, ALLT I RELIEF.
(NR 92 1 KATALOGEN.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
