Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innerligaste förtroende, oroat dig för hela lifstiden;
och då jag vet att ett sådant intryck aldrig
i evighet utplånas, är det den tanken att hafva
sårat dig, som fräter mig så länge jag lefver.”
”Nej,” sade hon, ”du misstar dig! Låt
oss gifva hvarandra ett löfte på denna dag,
som för oss är så helig, det löftet att icke
mer plåga hvarandra med en så bitter
ömtålighet och grannlagenhet, som hittills! Jag
vill uppriktigt säga dig, att vårt lefnadssätt,
den oupphörliga oro hvaruti vi lefva, är det
verkliga onda, som skiljer våra hjertan och
förstör vår lycka. Jag har sett att dessa
sällskaper icke göra dig lycklig. Lofva mig att
ett år, eller åtminstone några månader lefva
för oss sjelfva! Låt oss resa till något
utländskt bad, eller hvart helst i verlden, der
vi kunna vara ensamme någon tid. Ack,
om då våra hjertan icke känna sig lyckligare,
vill jag tåligt vända om hit igen. Då
vet jag att jorden icke äger någon sällhet.”
”Emma! Min hustru!” återtog han: ”Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
