Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chugungatte viskade i sin herres öra, och Keen lutade sig framåt i sittande ställning.
»Det är något som ropar honom i fjärran», fortfor hon, »och han tycks sitta och lyssna och svara med sånger på sitt eget folks språk.»
Åter viskade Chugungatte och Keen lutade sig fram, och Thom teg tills hennes far nickade åt henne att hon kunde fortsätta.
»Du vet, Tantlatch, att vildgåsen och svanen och den lilla spräckliga anden födas här i låglandet. Du vet att de flytta till okända trakter innan kölden kommer. Och du vet också att de alltid komma tillbaka då solen är i landet och vattendragen brutit upp. Alltid komma de tillbaka till den plats där de föddes för att ge upphov åt nytt liv. L,andet kallar dem och de komma. Och nu är det ett annat land som kallar, och det kallar min man — det land där han föddes — och han har för avsikt att svara på kallelsen. Och ändå är han min man. Inför alla kvinnor är han min man.»
»Är detta godt, Tantlatch? Är detta godt?» frågade Chugungatte med ett hotfullt tonfall i rösten.
»Ja, det är godt!» utbrast Keen dristigt. »Iyandet kallar sina barn, alla länder kalla sina barn hem igen. Iviksom vildgåsen och svanen och den lilla spräckliga anden kallas, så kallas denne främmande man som har levat bland oss och som nu måste gå. Släktet kallar också. Gåsen parar sig med gåsen, och aldrig parar svanen sig med den lilla spräckliga anden. Det är inte godt att svanen parar sig med den lilla spräckliga anden. Ej heller är det godt att främmande
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
