- Project Runeberg -  Köldens barn /
38

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Livets lag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i snön var lika tydligt som om det gjorts alldeles nyss. En varg hade den ursinnige älgen fått tag i under ett vildt utfall och trampat ihjäl. Några väl avgnagda ben vittnade därom.

De stannade sedan vid ett nytt ställe där älgen gjort stånd. Här hade det stora djuret kämpat förtvivlat. Två gånger hade han slagits omkull, som snön utvisade, och två gånger hade han skakat av sig sina angripare och kommit på fötter igen. Han hade för längesedan fyllt sin uppgift, men ändå var livet honom kärt. Zing-ha sade att det var något högst egendomligt att en älg som en gång bragts att stupa gjort sig fri igen; men det hade den här alldeles säkert gjort. Shamanen skulle se tecken och under däri, då de talade 0111 det för honom.

Sedan kommo de till ett ställe där älgen hade försökt klättra uppför strandbanken och komma till skogen. Men hans fiender hade anfallit honom bakifrån, tills han strök baklänges och ramlade över dem, så att två lågo krossade djupt nere i snön. Det var tydligt att segerns stund var nära, ty deras bröder hade lämnat dem orörda. De sprungo förbi ytterligare två ståndplatser, mycket nära varandra och där striden endast tycktes ha varit kortvarig. Nu var vägen röd, och det stora djurets långa, tydliga steg hade blivit korta och osäkra. Så hörde de de första ljuden av kampen — icke en fulltonig jaktkör, utan det korta, gläfsande skall som tydde på handgemäng och sargande tänder i köttet. Zing-ha kröp på magen i snön, mot vinden, och efter honom kröp han, Koskoosh, som sedan skulle bli stammens hövding. De sköto undan grenarna av en ung gran och tittade fram. Det var slutet de sågo.

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free