Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan hon någonsin hört det? Vad var detta? Sedan kände hon halvt med förskräckelse och halvt med glädje att det för första gången i hennes liv hade varit förnuft och mening i hennes drömsyner.
»Hydda», upprepade hon för sig själv. »Hydda. Hydda.» En osammanhängande ström av drömbilder vällde upp tills hennes huvud blev förvirrat och hennes hjärta tycktes nära att brista. Skuggor, formlösa hägringar, föremål, vilkas bestämmelser hon ej kunde fatta, virvlade rundt framför henne, och hon ansträngde sig förgäves att hålla dem fast med sitt medvetande. Hon kände, att i detta m}41er av minnen låg nj^ckeln till hemligheter; om hon blott kunde gripa den och hålla den fast, skulle allt bli tydligt och klart . . .
O Canim! O Paw-Wah-Kaan! O skuggor, skuggor . . . vad var detta?
Hon vände sig mot Canim, mållös och darrande, bestormad av de vildt framstörtande drömsynerna. Hon var sjuk och halvt avsvimmad och kunde endast lyssna till de tjusande toner som strömmade ut från hyddan i sällsamma rytmer.
»Hör, fiolen», sade Canim.
Men hon hörde honom ej, ty i den hänförelse som nu grep henne tyckte hon, att allting nu äntligen höll på att klarna. Nu! Nu! tänkte hon. Plötsligt fruktades hennes ögon, och tårar droppade utför hennes kinder. Hemligheten höll på att avslöjas, men mat-tigheten överväldigade henne. Om hon endast kunde hålla sig uppe tillräckligt länge! Om hon bara . . . men landskapet rullade ihop sig och bergen sjönko bakåt och försvunno bakom horisonten, i det hon sprang upp och ropade: »Pappa! Pappa!» Så föll
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
