Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^312
nades smör, ocli muntra ord och glädtigt skratt
hördes både här och der,
»Lisa! Har du redan berättat för hennes nåd, att
de i går vid majfesten i Pvomstetten allesammans fallit
ner med spången och fastnat i dyn ända upp till halsen?»
Det hade Lisa ännu inte talat om, men tog igen
skadan under allmänt jubel, och Aglae skrattade med
samt frågade efter den ena och den andra och
umgicks förtroligt och muntert med de underlydande, utan
att derför vara sysslolös eller på minsta sätt förlora
något af sin värdighet. Man respekterade henne lika
mycket som man älskade och vördade henne samt
beundrade den ödmjuka flit, hvarmed den unga frun
åtog sig till och med de lägsta sysslor. Der fans
ingen på arrendegården, som inte gerna ödmjukt tog
af sig hatten för »unga hennes nåd», och öfverallt,
der Aglae arbetade och tog i med friskt mod, der blef
det en hederssak att följa grefvinnan och inte låta
öf-verflygla sig af henne. Genom sitt energiska, men
ändå så goda och vänliga sätt, eröfrade hon deras
hjärtan med storm, i synnerhet som man inte hade
väntat sig detta af kommerserådets dotter.
Aglae kände sig outsägligt lycklig och glad i
denna verksamhet, som i början varit henne så tung,
att hon trott sig skola duka under för det ovana
arbetet. Hvilken sjelfbeherskning hade det ej i
början kostat henne att vänja sig att stiga upp tidigt om
morgnarna. Hvilken plåga att behöfva stå i det heta
köket, hvilken uppmärksamhet och påpasslighet
erfordrades ej för att kunna vara till en riktig hjälp för
husfrun. Mången brännblåsa och skråma hade den forna
millionärskans fma händer fått betala som lärpengar,
men hennes starka vilja och hennes tacksamma hjärta
hade hjälpt henne att öfvervinna hindren på sin väg,
och det fans ingen sällare känsla för Aglae än att se
sin fostermors förtjusta ögon, än att höra fader
Burk-hardts fryntliga beröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
