- Project Runeberg -  Komedi! /
393

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^393

’ En härlig, klar ^ö^ftermiddag. Hettan hade
upphört, från den näfaTlnsjön blåste en frisk vind,
som susande for genom löfvet. Himlen utsträckte sig
mörkblå och molnfri, så långt ögat kunde nå, och
fåglarna, som jublande flögo i luften, stego så högt upp,
att de blott syntes som små kretsande punkter.

En lysande, yppig färgprakt, hvarthän blicken
vände sig.

Gyllene gnistor skimrade på de ljusa
bokstammarna, fma strålnät spunnos genom öppningarna på
löfvet, som om en mästerhand doppat penseln i sjelfva
solen för att måla en sagolikt upplyst skog.

Löfvet började redan att skifta färg. Det vilda
vinets bladrankor föllo blodröda ned från träden, till
hvilkas kronor de redan i åratal längtansfullt sökt
smyga sig upp, sammanflätade med breda, svafvelgula
kastanieblad, som graciöst gungade i luftdraget.
Parkens småskog hade under sommaren skjutit högt upp.
Kaprifd^m slingrade sig från gren till gren, blandande
sina hvita, starkt doftande blorjiqvastar med de
mörkgröna murgrönsbladen. Brakvedsstammar lutade sig
graciöst mot urgamla ekar, och jättelika ormbunkar
nedböjde sina blad öfver mossa och rötter, öfverskuggande
violers och narcissers blad. Granar och tallar
utskickade sina grenar lårlgt öfver parkmuren, och ur en
öppning på den samma framvälde den lilla bäcken, som
försåg trädgårdens springbrunnar och bassänger med
vatten.

Rinnande i diket längs muren söker den sig en
väg till dalen. — Krasse, hästhof och vattenvioler
växa på dess stränder, och der marken är särdeles
sumpig, blomma om sommaren äfven förgät-mig-ej.

Hans går åter emot ett afgörande, och åter är
det bilder ur det förflutna, som i kapp med de
brokiga fjärilarna uppföra sina gyckeldanser framför
honom i den nedgående solens glans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free