- Project Runeberg -  Konovalof /
54

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oroligt trevade i barmen på sig. Han kände sig övertygad
om att gubben gjort en dumhet igen liksom den där
gången i Taman. Han blev så rädd och beklämd till mods,
när han påminde sig den där Tamanska historien. Där
hade farfadern stulit tvättkläder på en gård, och de hade
båda två blivit gripna, hånade, okvädade, slagna och till
slut utkörda mitt i natten från byn. Det var en så mörk
natt... de hade legat någonstans i sanden vid
havsstranden, och havet hade brusat så hemskt hela natten ...
Och sanden hade prasslat och knarrat, satt i rörelse av
vågorna, som slogo upp på den ... Och farfadern stönade
hela natten och viskade fram böner: han kallade sig själv
för en tjuv och anropade Gud om förlåtelse.

— Lenka!

Lenka spratt till vid en knuff i sidan och såg upp på
farfadern. Dennes ansikte hade blivit längre, magrare och
gråare och skälvde oupphörligt.

Kosacken gick ungefär fem steg framför dem, rökte sin
pipa och slog med käppen av kardborrarna utmed vägen,
utan att ge vidare akt på de båda tiggarna.

— Se här, ta det.. . kasta bort det... i gräset... men
lägg märke till, vart du kastar det. .. så att vi... kan ta
det sedan, viskade farfadern knappt hörbart, i det han
tryckte sig tätt intill sonsonen och stack i hans hand ett
stycke tyg, hopknölat till en boll.

Lenka makade sig åt sidan, skälvande av en förfäran
som isade hela hans varelse, och närmade sig stängslet,
utmed vilket tätt gräs växte. Med ögonen stint fästa på
kosackens breda rygg sträckte han ut handen och kastade
tygstycket i gräset, följande det med en hastig blick ...
Så stannade han bestört.

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free