Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jemeljan Piljaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domlig form ... Från havet fläktade en härlig frisk bris,
som svalkade oss och ilade vidare framåt stäppen, där
den virvlade upp lätta sandmoln.
Jemeljan, som annars var själva munterheten, föreföll
synbart förstämd, och jag bemödade mig att bringa
honom i bättre lynne.
— Berätta mig något ur ditt liv, Jemeljan, började jag.
— Det skulle jag väl kunna, bror lille, men när magen
är tom, sinar talets ström. Magen är nämligen huvudsaken
hos människorna, min bror, och hur många missfoster och
krymplingar det än kan finnas, utan måge är ingen!
Den duger inte att pruta av något på. Är magen
tillfredsställd är också själen munter; allt mänskligt görande och
låtande har sin rot i magen ... Men det vet du ju lika
bra som jag.
Han tystnade.
— Ack, bror lille, fortfor han efter en stund, om nu
havet plötsligt ville kasta upp, låt oss säga en tusen rubel
för mina fötter ... fan anamma, då skulle det bli annat
av! Då skulle jag med detsamma sätta upp en krog! Dig
skulle jag anställa som förste bokhållare, och själv skulle
jag göra i ordning ett läger åt mig under skänkdisken
och leda en slang till min mun direkt ur brännvinsfatet.
När jag så ville läska mig ur glädjens och njutningens
källa, behövde jag bara kommendera: Maxim, vrid på
kranen... Och kluck! kluck! kluck! rann det ner i
strupen. Bara att svälja, Jemeljan! Det vore något, det,
fan anamma, och bondpacket, det fräcka jordkrypet —
anfäkta, dem skulle jag då skinna ordentligt!... Jag
skulle riktigt vända ut och in på dem! Kommer en sådan
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
