- Project Runeberg -  Konovalof /
92

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än likt en dov åska, som våldsamt skakar allt omkring,
än med en gäll skärpa, som skär vasst igenom den heta
dammfyllda luften.

Från graniten, järnet, träet, stenläggningen på kajen,
fartygen och människorna klingar i mäktiga ackord den
vanvettigt lidelsefulla hymnen till Merkurius. Men de
eländiga, svaga människorösterna kunna knappast höras
i denna väldiga kör, och människorna själva, som
ursprungligen alstrat larmet, förefalla så löjligt ömkliga i
detta vilda kaos — deras små smutsiga, trasiga,
beskäftiga, under tunga bördor dubbelvikna figurer löpa av och
an i moln av damm, i hettan och larmet och förefalla så
små och obetydliga i jämförelse med de dem omgivande
järnkolosserna, varubergen, bantågen och allt annat, som
de skapat. Deras eget verk har förnedrat dem till slavar.

De väldiga jätteångarna pepo, väste och pustade, och
i varje ljud, som de gåvo ifrån sig, klang det som hån
och förakt mot de små gråa, dammiga människorna, som
kröpo omkring på deras däck och fyllde de kolossala
skroven med alster av sitt slavarbete. Löjliga så att man
kunde gråta åt det, voro de långa rader av lastbärare,
som på sina skuldror buro tusentals pund säd ner i’
skeppens järnbukar, för att själva till lön endast erhålla
ett par skålpund av denna samma säd att fylla sin egen
buk med. Å ena sidan dessa trasiga, svettdrypande, aV
trötthet, hetta och larm förslöade människor, och å den
andra de imposanta, i solskenet glittrande maskinerna,
som dessa samma människor skapat, och som i sista hand
icke sattes i rörelse av ångans kraft, utan av sina skapares
muskler och blod ... det var en kontrast, vari låg en hel
dikt, full av kall och grym ironi.

92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free