Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på — nu ska dü väl inte schappa ifrån mig åtminstone!
Och om du ger ett knyst ifrån dig ... ja, du vet!
Med ett smidigt hopp svingade han sig upp mot kajen,
klättrade upp för den, hakande sig fast med händerna,
och försvann.
Gavrila ryckte förskräckt till — det hela hade gått så
plötsligt och snabbt. Han kände, att den vek ifrån honom,
den fördömda beklämning och rädsla, som den där magre
svartmuskige spetsboven ingett honom.
Om han nu kunde rymma sin väg! Han drog ett djupt
andetag och såg sig omkring. Till vänster om honom
höjde sig den mörka massan av något byggnadsverk; det
liknade en väldig, dödstyst likkista. Till höger sträckte
sig vågbrytarens slemmiga, fuktigt kalla stenmur. Bakom
honom reste sig också svarta, spöklika skuggor i höjden,
och framför honom låg havet stort och stilla, under den
med mörka moln betäckta himlen. Det utgick som en
tryckande tyngd, en hemsk fasa från denna nattliga tavla,
och Gavrila erfor en fruktan, som var pinsammare än
den Tschelkasch ingivit honom. I ett krampaktigt grepp
klämde denna fruktan ihop hans bröst och tryckte ned
honom på båtsätet som en hjälplös klump.
Så satt Gavrila där i rädd väntan, beklämd av den
dystra storheten och skönheten i det nattliga sceneri, som
omgav honom.
"Om ändå Tschelkasch kom igen snart!" tänkte han
ofrivilligt, "vad kan han väl ha för sig där borta?"
Nu rörde sig något bakom muren. Man hörde ett
plaskande, ett sakta krafsande ljud. Gavrila lyssnade ...
andedräkten fastnade honom i halsen ...
8. —
G or k i, Konovalof.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
