Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han lyckligt och väl blivit fri från honom, skulle han
låta läsaren tacksägelsemässa åt den helige undergöraren
Nikolaus. Han skulle redan nu velat uppsända en
brinnande bön till himlen — men han betvang sig, flåsade
alltjämt som en ångpanna och kastade blott då och då
en förstulen blick på Tschelkasch.
Denne satt vid styret, lång, mager och framåtböjd och
genomborrade med sina skarpa ögon mörkret, likt en
fågel, som helst skulle vilja flyga upp och ila före båten.
Med ena handen höll han om styret, med den andra rev
han sig i skägget, under vilket ett leende spelade kring
de tunna läpparna. Tschelkasch var högst belåten med
resultatet av sitt plundringståg, med sig själv och med
pojken mittemot, vilken han satt tillbörlig skräck i och
helt och hållet gjort till sin slav. Det var honom en
njutning att veta denna friska yngling i sitt våld. Men det
gjorde honom ont att se honom sitta där så bekymrad,
och han försökte uppmuntra honom en smula.
— Hör nu, började han leende, du är visst ordentligt
uppskrämd? Va?
— Betyder ingenting, svarade Gavrila och harklade sig.
— Du behöver inte längre anstränga dig så. Vi har
bara ett farligt ställe kvar — sen kan vi ta oss ledigt.
Du kan vila dig ett tag.
Gavrila drog för ett ögonblick in årorna, torkade med
skjortärmen bort svetten ur ansiktet och började sedan
åter på att ro.
— Sakta, sakta, viskade Tschelkasch, annars skvallrar
vattnet om det. Nu måste vi förbi en port. .. Sakta, hör
du! ... Det här folket förstår sig inte på skämt... de
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
