Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sanden vid havsstranden. Men plötsligt dök Gavrila åter
upp i regnet — i vild fart kom han ilande rätt fram till
Tschelkasch. Han störtade på knä bredvid honom och
började vända honom av och an på marken. Därvid råkade
han med handen i en röd slipprig vätska, som ännu
kändes varm. Förskräckt ryckte han till och vände sitt
bleka, förstörda ansikte åt sidan.
— Hör, bror lille, stig upp! viskade han därpå hastigt
i Tschelkaschs öra. Denne kom till sans, stötte Gavrila
ifrån sig och sade med rosslande stämma:
— Gå ifrån mig ... gå!
— Förlåt, broder!... Satan förledde mig! viskade
Gavrila darrande, i det han lyfte upp Tschelkaschs hand
och kysste den.
— Gå ... gå bort! ljöd det hest ur Tschelkaschs strupe.
— Ta synden från min själ... Förlåt, broder!
-— Förd ... Gå då! ... Dra åt helvete! skrek
Tschelkasch plötsligt och rätade mödosamt upp överkroppen.
Hans ansikte var dystert och blekt, och de glanslösa
ögonen slöto sig till hälften, som om han vore sömnig.
Vad vill du mera? Du har gjort ditt... gå då! Marsch!
Han sökte ge den av sin ånger förkrossade Gavrila en
spark, men var icke i stånd därtill, utan skulle fallit
omkull, om icke Gavrila fattat om hans skuldror och hållit
upp honom. De båda männens ansikten berörde varandra
— bägge bleka, förstörda och fulla av fasa.
— Fy tusan! ropade Tschelkasch och spottade sin
hantlangare mitt i de vidöppna ögonen.
Denne avtorkade lugnt sitt ansikte med ärmen och sade
i bedjande ton:
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
