Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orättvisan, om dem som voro livets offer och dem som
voro dess förtryckare.
Konovalof hörde uppmärksamt på. Han satt mittemot
mig, med kinden stödd mot handen, och hans stora
tankfulla och kloka blå ögon beslöjades litet emellanåt som
av en lätt dimma. Rynkorna i pannan blevo allt djupare,
och han tycktes knappt våga dra andan i sin iver att
söka förstå mina ord.
Allt detta smickrade mig. Jag skildrade med värme hans
liv och bevisade, att han icke rådde för, hurudan han var,
att han var ett faktum, ett fullt logiskt resultat av en hel
rad med förutsättningar, som räckte långt in i det
förflutna. Han var ett förhållandenas beklagansvärda offer,
en varelse, av naturen lika berättigad med alla, men
genom en lång följd av historiska orättvisor bragt till
att endast vara en värdelös nit i samhället. Och så slutade
jag mitt föredrag med orden:
— Du har ingenting att förebrå dig själv... Det är
du, som är den förorättade .. .
Han satt tyst, utan att ta ögonen ifrån mig. Jag såg,
hur de lystes upp av ett ljust, vänligt leende, och
väntade otåligt på, vad han skulle svara. Leendet flyttade
sig till läpparna, och med en mjuk, kvinnligt smeksam
rörelse flyttade han sig närmare mig och lade handen på
min skuldra.
— Vad du kan tala bra, och hur lätt det går för dig,
broder! Hur har du fått reda på allt det där? Är det
alltsammans ur böcker? Du har visst läst en massa
sådana . .. Ack, om jag också kunde läsa så där mycket! .. .
Men du är så förfärligt medlidsam av dig. . . Det är
första gången, jag hört någon tala på det sättet. Det är
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
