Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om oss själva? Den vore aldrig för vacker ... Men ljuga
kan man fint... Är det inte sant?
— Jo, nog är det sant, instämde berättaren. Men varför
ruskar du då på huvudet?
— Varför? Jo, därför att du bedömer saken
felaktigt ... Du berättar din historia, som om det inte vore
du själv, utan dina grannar och alla möjliga förbigående,
som skapat ditt liv. Men var var du under tiden? Och
varför uppbjöd du inte all din kraft mot ditt öde? Och
hur kommer det sig, att vi alla beklagar oss över
människorna och så är vi ju själva människor och andra
kan alltså beklaga sig över oss? Man hindrar oss att leva
— det vill säga, att vi hindrar också någon, är det inte
så? Nå, hur ska man kunna förklara det?
— Man ska inrätta livet så, att det finns utrymme för
alla i det och ingen hindrar den andre, ljöd det
kategoriskt från det motsatta hållet.
— Men vem ska inrätta livet då? frågade Konovalof
triumferande, och rädd att någon skulle förekomma
honom, skyndade han sig att svara: Jo, vi! Vi själva!
Och hur ska vi kunna inrätta livet, om vi inte förstår det,
utan fuskat bort vårt eget liv? Därav följer, bröder små,
att hela tyngdpunkten ligger hos oss . . . Nå, och hurdana
vi är, det är nogsamt känt. . .
De andra gjorde invändningar och ville rättfärdiga sig,
men han höll envist fast vid sin åsikt: ingen hade
för-brutit sig mot dem, utan var och en vore själv ansvarig
för sitt öde.
Det var omöjligt att få honom ifrån denna
föreställning och lika omöjligt var det, att tillägna sig hans åsikt
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
