Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handen stödde sig mot hennes axel, med den andra mot
husväggen och ideligen gastade:
— Kom då! Kom då! ...
— Saschka! Du har störtat mig i fördärvet.. . minns
det! Förbannelse över dig, din rödhårige djävul! Jag
önskar, att du aldrig mer finge skåda dagens ljus. Jag
hoppades, att jag skulle kunna bli en bättre människa,
men du, du gjorde bara narr av mig, din skurk.. .
Men vänta! Det ska du nog få igen . .. Han gömmer
sig undan ... Skäms du, din fördömda skråpuk . . .
Saschka ... min duva lilla!
— Jag gömmer mig inte, sade Konovalof dovt, i det
han steg fram till fönstret och klängde upp på tråget. Jag
behöver inte gömma mig ... du har inte något skäl att...
Jag ville dig väl — hon ska få det bättre så, tänkte jag,
och så ställer du till såna här historier ...
— Saschka! Kan du inte slå ihjäl mig?
— Varför har du supit dig full? Vet du, hur det kunnat
bli... i morgon . ..
— Saschka! Sascha! Kasta mig i sjön!
— Seså, låt det nu vara nog! Kom! ropade basrösten.
— Din skurk! Varför låtsades du, som om du varit så
snäll och godhjärtad?
— Vad är det här för väsen? Vem är där?
Nattväktarens visselpipa blandade sig i samtalet,
överröstade det och tystnade åter.
— Varför trodde jag på dig, din djävul . . . snyftade
flickan utanför fönstret.
Så började plötsligt hennes fötter sprattla, flögo hastigt
upp och försvunno i mörkret. Man hörde ett oredigt prat
och larm.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
