Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, tänk inte mera på det nu ...
— Nej, det tjänar förstås ingenting till .. . Men säg
mig . .. hade hon rätt?
Detta var en kinkig fråga, men efter ett ögonblicks
eftertanke svarade jag jakande.
— Det tycker jag med . . . Hon hade rätt, sade
Konovalof mörkt och tystnade.
Han kastade sig länge av och an på sin bastmatta, steg
några gånger upp, satte sig vid fönstret, rökte ett par
bloss och gick så och lade sig igen.
Sedan somnade jag, och då jag vaknade, var han borta
och kom icke tillbaka förrän på aftonen. Han var alldeles
överhöljd av damm, och hans beslöjade ögon hade en
stirrande blick. Han kastade mössan på hyllan, suckade
och satte sig bredvid mig.
— Var har du varit?
— Jag har varit för att titta till Kapka ännu en gång.
— Nå?
— Den visan är slait, bror lille, det sa jag dig ju . . .
— Äsch, det står inte till att göra något för sådana där
människor, sade jag för att söka skingra hans dysterhet
och började tala om vanans omotståndliga makt och allt
möjligt annat som kunde lämpa sig för tillfället.
Konovalof teg hårdnackat och stirrade ner i golvet.
— Nej, så är det inte! Det är inte därpå det beror,
utan på att jag är en människa, som smittar ifrån sig . . .
Jag har själv ingen lycka i livet, och det utgår som en
giftig, olycksbringande dunst ifrån mig, så att så snart
jag närmar mig en människa, blir hon genast smittad av
mig. Och var och en kan jag inte bringa annat än sorg
och elände . . . Om jag tänker efter — vem har jag väl
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
