Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftetal samt syndabekännelsens ödmjukt framsagda ord,
tilldelade han den sjuka, efter gifven ritual, det hel.
sakramentet, och slutade akten med välsignelsens högtidligt
ljudeliga uttalande; hvarefter patienten, som lyckligtvis
under hela ceremonien fått behålla sansen, fattade den
andliges hand, den hon svagt tryckte. Men nu öfverfölls hon
åter af slummern, hvilken ej lemnade henne förrän några
ögonblick före hennes på aftonen timade frånfälle.
Likasom af en andans tillskyndelse hade min vän och
jag kommit öfverens om, att kl. 7 på aftonen infinna oss
i notariens f. d. boning. Sakta trädde vi in i salen;
derinne i sjukrummet, hvars dörr stod halföppen, rådde en
djup tystnad, endast afbruten af några då och då hörbara
snyftningar, som tycktes ge tillkänna, att dödsstunden
ansågs vara nära förhanden. På tå stego vi, obemärkta,
fram till dörren, och fingo nu bevittna en djupt rörande
syn: I samma halfresta ställning, som på förmiddagen
genom flera bakom hennes rygg anbragta kuddar
åstadkommits, satt ännu den sjuka, eller rättare sagdt, den
döende, med tillslutna ögon; hennes vackra, långa hår låg
någorlunda ordnadt på ömse sidor om hennes bleka, men
dock ej särdeles insjunkna kinder, och öfver hela hennes
ansigte hade lagt sig en viss, himmelsk förklarings-frid;
det föreföll oss likasom hade naturen, ännu i sista
stunden, velat skryta med ett af sina skönaste verk, för att,
åtminstone än en liten tid, afskräcka den annalkande
härjaren med lien; ja, så skön låg hon der, att man kunde
tveka, om hon någonsin förr varit det till denna grad.
Närmast hennes bädd stod löjtnanten, med sänkta,
sammanknäppta händer och djupt mot bröstet nedböjdt hufvud;
bakom honom befunno sig, i en halfcirkel, husets tjenare,
samt ett par fromma grannqvinnor, alla gråtande, och
strax bortom dessa såg man husläkaren, med bakåt böjdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
