Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
LEO TOLSTOJ
V.
Klockan sju på kvällen tågade vi dammiga och trötta in
genom fästningen N:s breda, befästa portar. Solen gick just ned
och kastade sneda, skära strålar över de måleriska batterivallarna
och trädgårdarna med höga popplar, som omgåvo fästningen,
över de gulnade sädesfälten och de vita molnen, som flockade sig
kring snöbergen och liksom i tävlan med dem bildade en inte
mindre underskön kedja. Lik en genomskinlig molntapp hängde
nymånen över horisonten. Från taket på en hydda i aulen
kallade en tatar de rättroende till bön; vissångarna stämde upp med
ökad kraft och schvung.
Efter att ha vilat litet och snyggat till mig begav jag mig till
en adjutant jag kände för att be honom meddela generalen mina
planer. På vägen från förstaden, där jag stannat, fick jag se saker
som jag alls inte väntat mig i fästningen N. En elegant tvåsitsig
liten droska körde förbi mig, och jag hann se en modern
fruntimmershatt och höra fransk konversation. Ur
kommendantbyggnadens öppna fönster trängde tonerna av Regementets dotter,
spelad på ett dåligt, ostämt piano. I ett marketenteri jag gick
förbi sutto några skrivare med cigarretter mellan fingrarna och
vinglas framför sig, och jag hörde hur den ene sade till den andre:
»I politiken är då Marja Grigorjevna styvast bland damerna här.»
En kutryggig jude i nött långrock och med sjukligt utseende
släpade pä ett trasigt, gnisslande positiv, och över hela förstaden
ljöd finalen i Lucia. Två damer i frasande klänningar, med
silkesschalar om huvudet och bjärta parasoller i handen svävade förbi
mig på trottoaren. Två flickor, den ena i skär, den andra i blå
klänning, stodo framför ett oansenligt litet hus och skrattade
konstlat och gällt, i tydlig avsikt att ådra sig de förbigående
officerarnas uppmärksamhet. Officerare i splitternya uniformer,
vita handskar och blixtrande epåletter gingo och kråmade sig på
gatorna och bulevarden.
Jag fann min vän adjutanten i bottenvåningen i generalens
hus. Knappt hade jag hunnit meddela honom min önskan och fått
hans svar att den helt visst skulle uppfyllas, förrän det eleganta
ekipaget jag nyss lagt märke till rullade fram till trappan. Ur
vagnen steg en högväxt, ståtlig man i infanteriuniform med
majorsepåletter och gick upp till generalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
