Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
107
Några minuter därefter såg han honom gå förbi fönstret i
uppkavlade byxor och trasig besjmet och med ett nät över axeln.
—• Den skojarn! sade farbror Jerosjka och tömde sitt
»världsliga» teglas. Ämnar du verkligen utan vidare betala sex penningar?
Har man hört på maken! Bästa stugan i stannitsan får du för två
penningar. Sicken en best! Jag skall ge dig min för tre penningar.
—• Nej, nu stannar jag här, svarade Olenin.
—• Sex penningar! Det är ju vanvett! Ojoj! återtog gubben.
Tjichir, Ivan!
Efter att ha ätit och styrkt sig med en snaps för vandringen
gick Olenin och gubben ut på gatan vid åttatiden.
I porten mötte de en förspänd arba. Med en vit duk bunden
för ansiktet upp till ögonen, i besjmet ovanpå linnet och höga
stövlar drog Marjanka oxarna vid repet, som var lindat om deras
horn, och svängde ett långt spö i handen.
— Mor lilla! sade gubben och gjorde min av att vilja omfamna
henne.
Marjanka slog åt honom med spöet och tittade muntert på
dem båda med sina vackra ögon.
Olenin blev än glättigare till mods.
—• Dåt oss gå, låt oss gå, sade han och kastade bössan över
axeln. Han kände att flickans blick vilade på honom.
—• Hi hi! klingade Marjankas stämma bakom dem, och strax
därpå satte sig arban gnisslande i gång.
Så länge vägen gick genom stannitsans täppor och beteshagar
pratade Jerosjka oavbrutet. Han kunde inte glömma kornetten
och utöste sin harm över honom.
— Varför är du så ond på honom? frågade Olenin.
— Han är så sniken, och det kan jag inte med, svarade gubben.
När han dör blir ändå alltihop kvar. Vad samlar han för? Två
hus har han byggt. En vingård utom den ban har har han
pro-cessat från bror sin. Och i papperssaker är han också en riktig
sate. De kommer till honom från andra stannitsor för att ban
skall skriva papper åt dem. Och som han skriver så blir det.
Just precis. Men åt vem samlar han? Han har ju bara en pojke
och sä flickan. Då han gift bort henne har han ju ingen.
— Han samlar väl för hemgiften, sade Olenin.
—• Vad för hemgift? Flickan tar de ändå, hon är en duktig
flicka. Och den tusan vill till på köpet gifta bort henne med en
rik knös. Han vill ha stor kalym1. Duka, min granne och släk-
1 Brudpengarna, som hos tatarerna brudgummen betalar till brudens
föräldrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
