Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
entonigt genom de i vingårdarna strödda päron-, persiko- och
mullbärsträden. Efter att ha läst än en bön tog kornetten ett
krus tjichir, som täckt med vinlöv stod bakom hans rygg, drack
en klunk ur pipen och räckte sedan kruset åt hustrun. Han var
i bara skjortan, och linningen var uppknäppt, så att man såg det
muskulösa, håriga bröstet. Hans klipska ansikte hade ett förnöjt
uttryck. Varken hans hållning eller hans tal röjde nu spår av
förkonstling; han var glad och naturlig.
— Vi blir väl färdiga till kvällen? undrade han och torkade
sitt våta skägg.
■— Vi skall väl försöka, sade hustrun, bara vädret inte hindrar.
Demkins är ännu inte halvfärdiga, tillade hon. Ustenjka arbetar
ensam, hon gör väl rent kål på sig.
— Ja, det är de det, sade kornetten stolt.
— Se där, drick, Mar janus jka, och gumman räckte kruset
åt dottern. Gudskelov, det blir inte svårt att hålla bröllop.
— Vi skall komma överens först, sade kornetten och rynkade
lätt pannan.
Marjanka sänkte huvudet.
— Du pratar, sade gumman, allting är väl klart och tiden är
snart inne.
— Tänk på arbetet du, vidhöll kornetten, nu gäller det att
stå i.
— Har du sett Dukasjkas nya häst? frågade gumman. Den
som Mitrij Andrejevitj gav honom har han inte kvar längre, han
har bytt.
— Nej, det har jag inte. Men jag talte med hyresgästens
dräng nyss, sade kornetten, han berättade att husbond återigen
hade fått tusen rubel.
— Ja, vad han måtte vara rik! bekräftade gumman.
Hela familjen var glad och nöjd till sinnes.
Det arbetades med brinnande fart. Skörden var rikare och
bättre än de själva väntat.
Sedan Marjanka ätit och givit oxarna gräs, vek hon ihop sin
besjmet under huvudet och lade sig i det tilltrampade, saftiga
gräset under arban. Hennes hela klädsel utgjordes av en
silkeshalsduk om huvudet och en urblekt blå skjorta, men ändå fann
hon det outhärligt varmt. Hennes ansikte brände, hon kunde
inte hålla fötterna stilla, över ögonen låg en slöja, läpparna
öppnade sig ofrivilligt och bröstet andades tungt och flämtande.
Brådskan hade börjat redan för ett par veckor sedan, och tungt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
