Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skall endast påpekas att även här strömmarna någorlunda
ordna sig i slutna kretslopp.
Vad beträffar ytströmmarnas hastigheter skall här endast
nämnas några enstaka siffror för exemplifiering. Den
snabbaste av alla torde väl vara Floridaströmmen, som på det
trängsta stället och i den starkaste strömfåran under
gynnsamma förhållanden kan uppnå en hastighet av 250 cm./sek.,
d. v. s. bortåt 5 sjömil i timmen, under det att hälften kan
betraktas som en medelhastighet för strömmens mera
sammanträngda del. Icke mycket svagare är den öster om Sydafrika
ned förbi Kap Agulhas framträngande Agulhasströmmen. På
fria havet uppnås inga sådana hastigheter. I Atlanten kan
för Norra ekvatorialströmmen 20 till 40 cm./sek. sägas beteckna
ett genomsnittsvärde. Ungefär detsamma gäller om
Guineaströmmen, under det att Södra ekvatorialströmmen i
genomsnitt är något starkare och Golfströmmen på 40° N. Br.
betydligt svagare. Den sistnämnda är även mycket mera
växlande än de ekvatoriala strömmarna, så att dess rörelse mot
O och NO endast framkommer som resultat av att dessa
strömriktningar äro oftare företrädda än de motsatta — ett
förhållande som står i anmärkningsvärd samklang med vindens
större obeständighet på dessa högre breddgrader.
II. TEORETISKA GRUNDFÖRUTSÄTTNINGAR.
Havsströmmarnas mekanik är naturligtvis ett
hydrodynamiskt problem, så till vida som havet är fyllt av en vätska,
lydande de hydrodynamiska rörelseekvationerna. Men när det
gäller att tillämpa dessa ekvationer på vattnet i havet, måste
man lägga märke till vissa omständigheter, som åt
havsströmmarnas mekanik ge en alldeles särskild prägel.
För det första är havets djup — även där det är störst
— mycket litet i jämförelse med dess vågräta dimensioner.
Fig. 2 visar för åskådnings skull tre tvärsnitt1 av Atlantiska
1 Det översta är taget längs ekvatorn från Sydamerika (Amazonflodens
mynning) till Afrika; det mellersta längs en storcirkel från Haiti till Kap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
